Kamelo
Det fanns en gammal kamel som kÀnde sig frusen och stel nÀr han gick runt i en gassande öken, idag tungt lastad med den nyskördade löken.
âDet hĂ€r har jag gjort nu i tio Ă„r sĂ„ ni kanske förstĂ„r varför jag mĂ„r som jag mĂ„r nĂ€r jag stĂ„nkar och kĂ„nkar och gĂ„râ, sa Kamelo ursĂ€ktande till de andra i den slingriga karavanen som bar pĂ„ allt frĂ„n saffran till den finaste bananen.
Det hade börjat kĂ€nnas vĂ€ldigt svĂ„rt och fel för vĂ„r plikttrogna och skruttiga kamel att bĂ€ra runt pĂ„ sin del. SĂ„ just idag var det slutligen dags att sĂ€ga stopp att stanna upp och lyssna pĂ„ sin utslitna kropp. âJag lĂ€gger av nu, jag ger opp! Jag Ă€r gammal och trött och orkar inte fortsĂ€tta vanka...â sa han nĂ€r karavanen stannat till i en oas för att vattentanka.
Den enda som inte hörde hans avsked var kamelföraren Shankar som satt och drack kaffe och var i sina egna tankar. Först nÀr de alla hade börjat fortsÀtta gÄ förstod ocksÄ Shankar vad som stod pÄ. För vÄr trötta Kamelo hade efter alla sorgliga hejdÄn sÄ klart inte tagit ett enda steg bort frÄn ökendepÄn, utan lagt sig för att njuta av vila istÀllet för att ila. Detta under en palmskugga med en hÀrligt lÀskig drink framfixad av en flink emigrerad Mink.
âNu följer du minsann med som alla andra Vi har fortfarande en bra bit att vandra!â sa Shankar som hade gjort det till en vana att fyllas av raseri nĂ€r saker inte fungerade som ett maskineri. Men Kamelo hade redan fattat sitt beslut hans kĂ„nkande liv som karavankamel hade nĂ„tt ett slut! Det fanns ingen i hela vĂ€rlden nu som kunde lyfta hans bak, men efter Ă„skmolnet Shankar gett sig av flyttade sig faktiskt baken till ett tak... DĂ€rifrĂ„n blev hans forna liv snart till nĂ„gra slingriga smĂ„ prickar och hans nya liv var Ă€nnu bara en lust till frihetens kickar. Ju lĂ€ngre tid som gick medan Kamelo vilade och lĂ„g sĂ„ insĂ„g han att hans nya liv utan grupp skulle börja med ett tĂ„g.
Efter en lÄng vilosam tÄgresa befann sig Kamelo sÄ i Kairo, mer exakt hos dess knÀppaste clownbyrÄ! "Fy bubblan vilken bra idé, Kairos clownkamel kan inte bli annat Àn succé!", sa clownen med den stora nÀsan och brösten. Och mycket riktigt, Kamelo kunde skoja runt friskt Ànda in pÄ sena hösten!
âSĂ„ var det Ă„terigen dags att göra nĂ„got annat. TĂ€nk barn, inget av detta skulle hĂ€nt om jag vĂ€nt eller stannat." Det var Kamelo som berĂ€ttade sitt livs historia för sina smĂ„ barnbarn. Allt fick de höra, frĂ„n den gĂ„ngen dĂ„ han övernattade i en fladdermuskvarn till nĂ€r han trĂ€ffade mormor första gĂ„ngen, klĂ€dd i det vackraste spindelnĂ€tsgarn.
Ja, nu orkade Kamelo inte göra mycket mer Àn att sitta och berÀtta. Men som tur var fanns det mÄnga vars steg fortfarande var lÀtta och som gillade att hans berÀttelser var lÄnga och ville vila i att bara vara tysta och höra. Att berÀtta och dela med sig var lyckligtvis ocksÄ ett göra!
För barnbarnen verkade morfar ha levt lÀngre Àn en evighet. Det var spÀnnande att lyssna till sÄ mycket sagolik erfarenhet. "VÀnta ni bara tills ni ocksÄ fÄr ge er ut dÄ kommer ni förstÄ varför min berÀttelse Ànnu inte har ett slut!" sa Kamelo som fortfarande kÀnde sig nyfiken i en strut.
