#danmarksplass

Jag köpte en kasse öl i butiken bredvid, duschade och bytte om, lunkade uppför backen i regnet, gick in i tidningskiosken och tippade, stod och väntade på bussen ett tag, klev på, satt och tittade ut på alla ljus och alla rörelser som stan var full av, alla förskjutningar av former och färger som pågick, allt lysande som blänkte i vatten, gled över vatten, alla paraplyer och svepande vindrutetorkare, alla böjda nackar och hopsnörda huvor, alla gummistövlar och regnrockar, allt vatten som rann längs trottoarkanter och ut genom takrännor, måsarna som kretsade över alltihop och tilltufsade satte sig att vila på toppen av en flaggstång eller på den löjligt höga statyn på Festplassen, en man i naturlig storlek som stod uppe på en pelare, hur hög var den, tjugo meter? Trettio? Christian Michelsen, vad hade han gjort för att få ett sådant öde? Bergen, de svepande vindrutetorkarnas stad. Bergen, de dragiga och dasslösa hyresrummens stad. Bergen, de mänskliga fiskarnas stad. Titta som de gapar.