Vilhelm Moberg skuddar av sig religionens ok
Det här blir en kort bloggpost; men jag tyckte att stycket jag citerar är sÃ¥ vackert att det vore stnd att inte med siv det. Citatet Ã¥r frÃ¥n den första romanen om Knut Toring, Sänkt sedebetyg, s. 224f. Men nu blev livet oändligt mera glädjefullt sÃ¥ länge det varade — en oändlig befrielse kände han, när all skräck hade släppt. […] Han hade kommit till en ny jord, som lÃ¥g där grann och fri, som…












