Antagningsbesked och refuseringsbrev
IgÄr gick vi igenom de inskickade texterna en gÄng till och kom fram till vilka som kommer publiceras i vÄr debutantologi Isbrytning. Det innebar att det blev dags att skriva ihop ett antagningsbesked samt ett refuseringsbrev. Jag och en annan tjej i klassen (vi Àr sÄ gott som alltid minst tvÄ pÄ varje uppgift) blev tilldelade att skriva antagningsbesked, och tvÄ andra fick skriva refuseringsbrev. Vi la ungefÀr tvÄ timmar pÄ antagningsbeskedet i förmiddags, och blev ÀndÄ inte riktigt nöjda. Tillslut valde vi att lÄta det vara. Mottagaren till antagningsbeskedet blir vÀl sÄ glad över att vara antagen att den inte riktigt bryr sig om hur brevet Àr formulerat :) Jag hade egentligen velat skriva refuseringsbrevet. Det Àr nÄgot jag upplever att man mÄste vara ganska kÀnslig med. Att man gör skribenten besviken Àr nog ganska givet hur man Àn skriver, men man vill ju inte göra skribenten ledsen eller omotiverad. SÄ hur man formulerar sig dÀr Àr extra viktigt. Breven Àr klara och skickades ut under eftermiddagen. DÄ vi fÄtt in vÀldigt mÄnga bidrag har vi tyvÀrr inte möjlighet att svara utförligt pÄ de som blev refuserade, sÄ brevet blev tyvÀrr vÀldigt opersonligt. Det hade varit roligt att skriva ett personligare brev, men det tar tyvÀrr tid som vi inte har. Vi har redan ett pressat tidsschema. Jag tycker dessvÀrre att refuseringsbrevet blev vÀldigt stelt och ganska kallt, och att det absolut kunde göras bÀttre. Jag tror att de som ansvarade för att skriva brevet ville hÄlla det kort och formellt, vilket kan vara bra, men i just detta sammanhang hade jag gÀrna sett nÄgot... jag vet inte. Peppande? NÄgot annat, i alla fall. Hur ser du pÄ antagningsbesked och refuseringsbrev?
Bloglovinâ Â â Instagram












