Författare: Elin Stadenberg @elinstadenberg Utgivare: Skandias â Din Rese Partner i Australien
26 Januari, Australia Day 2016. Exakt den dagen landade jag i Sydney, med en halvtom plÄnbok redan frÄn start och med en kÀnsla av skrÀck, förvÀntningar och frihet. Jag hade ingenting planerat nÀr jag satte mig pÄ flyget frÄn Sverige och reste till andra sidan jordklotet, inte ens en sÀng att sova i första natten. Jag och min reskompis gick omkring som vilsna myror pÄ Sydneys breda gator, med stora ögon och utan nÄgon vetskap om framtiden. Hade vi varit naiva som hade trott att vi skulle kunna överleva i den har staden utan en spÀnn kvar pÄ sparkontot, eller skulle det hÀr bli vÄrt hem hela det kommande Äret?
För att fÄ reda pÄ vad vi gett oss in pÄ var det lika bra att slÀnga sig in i livet som Australiensare sÄ fort som möjligt. Dessutom ville vi rÀdda oss sjÀlva frÄn storstadens dyra hostel, sÄ vi vÀnde oss till www.couchsurfing.com. Couchsurfing Àr en social och nyfiken resenÀrs bÀsta vÀn, ett nÀtverk som kopplar samman mÀnniskor över hela vÀrlden. HÀr kan du hitta andra mÀnniskor som reser eller bor i staden du befinner dig i, event att gÄ pÄ eller en soffa att bo pÄ för natten. Tanken Àr att ge och ta, bjuda hem och bli bjuden tillbaka.
Vi var vÀldigt glada över att Liam besvarade vÄrat meddelande och öppnade bÄde sin famn och sitt hem för oss. Med karta i hand hittade vi hem till hans studentlÀgenhet i hjÀrtat av Sydney och möttes av ett energiknippe lika bubblig som drinken han höll i sin hand. Australiens nationaldag skulle firas och bland studenterna var festen redan igÄng. Vi hann knappt slÀnga in vÀskorna eller ens förstÄ att vi var i Australien innan vi hamnade i Victoria park dÀr mÀnniskor drack vin i hattar med Australiens flagga pÄ. Tack vare couchsrufing och Liam glömde vi bort jetlag och svullna fötter bland fest och nya vÀnner. Den kvÀllen somnade vi i ett tÀlt vid Bondi Beach och vaknade nÀr de första morgonpiggna surfarna hoppade i havet. Vi kunde inte ha fÄtt en bÀttre start pÄ vÄrt Àventyr.
Byron Bay
MÄnga eftermiddagar den första veckan i Sydney lÄg jag pÄ rygg i Hyde Park och smÀlte mina intryck. Palmerna, fontÀnerna och molnen över parken gör den till en lugn oas mitt i staden men skyskraporna ovanför vittnar om det snabba tempot nere pÄ marken. Vi gick runt och tittade i skyltfönstren till alla stora mÀrkesbutiker och köpte sushi pÄ en av mÄnga gaturestauranger, men annars sökte vi oss till det jag gillar mest med Sydney, alla vackra strÀnder. Vi stannade inte sÀrskilt lÀnge, luffarlusten var för stor och vi ville pÄbörja vÄr roadtrip lÀngs med östkusten som vi hört att sÄ mÄnga andra backpackers gör.
Vi hittade tvÄ svenska killar pÄ facebookgruppen Svenskar i Australien och bestÀmde oss för att göra roadtripen tillsammans med dem. Vi alla visste ungefÀr lika lite om den australienska östkusten, sÄ för att ta reda pÄ mer hyrde vi en van och tÀnkte utforska saken lÀngs vÀgen. Jag föredrar alltid att inte planera mina resor sa mycket, att inte veta vilket nÀsta stopp kommer att vara eller var man kommer att sova nÀsta natt ger en kittlande frihetskÀnsla. Man tvingas att vara spontan och blir mer öppen för ovÀntade hÀndelser och möten. Utan nÄgon tid att passa kan man tillÄta sig sjÀlv att styras av lust och magkÀnsla.
Backpackar pĂ„ Ăst kusten
Vi kollade pÄ utsikten i fantastiska Blue Mountains, badade i bohemiska surfparadiset Byron Bay och gick pÄ pubcrawl och kustvandring pÄ Sunshine Coast. Vi begravde fötterna i varm sand och doppade tÄrna i ljumna hav. Vi matade kackaduvor i Airlie Beach och dök med tuber i det stora barriÀrrevet tillsammans med sköldpaddor och fÀrgglada fiskar. Allt detta var precis lika underbart som det lÄter, men det jag minns mest frÄn vÄr resa Àr kÀnslan i magen av att tiden inte existerar. Att ha svarta fotsulor för att man alltid gÄr barfota och att satta pÄ sig samma shorts för tioende dagen i rad. Att vakna vid en vÀgkant pÄ ett bilsÀte nÀr vi inte hittat camping, dra upp sÀtet, veva ner rutan och vara ivÀg igen. Att stanna och bada i ett vattenfall nÀr man inte duschat pÄ flera dagar och sedan soltorka genom en öppen bilruta. Att ha högsta volym pÄ stereon nÀr man kör i 120 pÄ motorvÀgen och skriksjunga med i lÄtarna för att lyckan tar i frÄn tÄrna. Att andas frisk luft, att vara fri.
NÀr vi nÄdde vÄr slutdestination Cairns var det dags att saga hejdÄ till mina reskompisar som lÀngs vÀgen ökat frÄn tre till fem. Min plÄnbok var lika tom som jag kÀnde mig av att resan var slut och jag hade inte en aning om var jag skulle ta vÀgen hÀrnÀst. Med mina 200 dollar som var kvar skulle jag tvingas Äka tillbaka till Sverige om jag inte fÄtt jobb inom de nÀrmsta dagarna. Precis som att det var meningen hade jag bytt nummer med en snÀll australiensare nere pÄ Sunshine Coast ett par veckor tidigare. Han hette Nathan och var bara en av alla mÀnniskor vi trÀffat pÄ vÄr roadtrip och det var bara en slump att vi hade ramlat in i varandra utanför en pub vid stranden. Mitt möte med honom blev dock ett av mina mest betydelsefulla i Australien. Han hörde av sig nÀr jag var som fattigast och erbjöd mig en plats i sitt kollektiv nere i Brisbane helt gratis tills jag kommit pÄ fötter igen.
Jag Àlskade Brisbane. Det var mysigt och litet med vackra berg bortom staden och det första stÀllet i Australien dÀr jag kÀnde mig hemma. Jag hade svÄrt att hitta jobb sÄ efter ett tag började jag samla in pengar i en bössa Ät en hjÀlporganisation som gav mig en slant för mödan varje dag. Jobbet gav mig inte mycket i pengar, men desto mer i vÀnskap. Vi som jobbade tillsammans blev snabbt ett gÀng och jag och en tjej som hette Regina kom sÀrskilt bra överens. Hon var i precis samma situation som jag och bodde ocksÄ gratis hos ett par australiensare i staden. Tillsammans lÀrde vi oss konsten att överleva, plankade pÄ tÄgen, samlade pÄ oss mat frÄn gratishyllor pÄ hostel, drack det billiga backpacker-vinet goon och gick och dansade pÄ alla gratisklubbar i stan. Och Àven om jag aldrig förr haft sÄ ont om pengar hade vi the time of our lives för vi fick verkligen kÀnna att vi levde.
Efter nÄgra mÄnader hade jag och Regina sparat ihop tillrÀckligt mycket pengar för att kunna resa vidare. Med löfte om vilda krokodiler och regnskog med vattenfall lockade hon upp mig till Cape Tribulation i norra Queensland. Vi hyrde den minsta och billigaste bilen av en hyrfirma i Cairns och packade in vÄra vÀskor och oss sjÀlva i den. Cape Tribulation lÄg tvÄ och en halv timme ovanför Cairns och dÀremellan fanns mycket att se. Utan plan började vi köra norrut och hamnade i en liten ort som hette Atherton. Vi hittade ett litet informationscenter för vilsna turister som oss och fick tre sjöar, fem vattenfall och hundratals utsiktsplatser utpekade för oss. Vi hade hela tio dagar pÄ oss innan bilen skulle vara tillbaka i Cairns sÄ vi bestÀmde oss för att se precis allt som folk tipsade oss om.
Efter vÄr första natt pÄ en ödslig gratiscamping vaknade vi i tÀltet pÄ kuddar lika vattenfyllda som tvÄ tvÀttsvampar. DÀrefter slutade det aldrig att regna. Drömmen om att flyta runt pÄ luftmadrass nedanför ett soligt vattenfall sprack. IstÀllet sprang vi ut med tröjorna över huvudena och skyndade oss att ta foton pÄ fallen med regndroppar och skratt-tÄrar rinnandes nerför kinderna. Vi sov i bilen pÄ ett varsitt framsÀte varje natt och sÄg inte en dusch pÄ flera dagar. Men vad roligt vi hade!
Med hjÀlp av appen Wikicampers hittade vi varenda gratiscamping i alla omrÄden vi Äkte till. En kvÀll mitt ute i skogen förlorade vi teckning och var tvungna att Äka runt och leta efter en lÀmplig plats att sova pÄ. Vi hittade ett upplyst hus med nÄgra campingbilar utanför dÀr vi knackade pÄ. Huset var tydligen en golfklubb och vi hade hamnat rakt i en Ärlig fest för alla medlemmar. Vi blev bjudna pÄ mat och öl och fick stÀlla upp som vinstutdelare i lottdragningen. Jag och Regina blev festens höjdpunk och de lÀt oss campa pÄ deras grÀsmatta och lÄna dusch och kök i klubbstugan dagen efter.
Vi nÄdde slutdestinationen Cape Tribulation och den grönskande regnskogen. Vi trodde knappt att vi skulle lyckas ta oss dit i vÄran lilla Houndai med tvÄhjulsdrift, dÀr vi guppade upp och ner pÄ stigar av lera och branta uppförsbackar. Men vÀl dÀr var det vÀrt all stryk som bilen fÄtt ta Ät oss. Vi sÄg de mest vackra utsikterna, gick barfota pÄ lÄnga strÀnder kantade med höga berg och Äkte bÄt pÄ floden med vilda krokodiler liggandes pÄ sidorna.
This slideshow requires JavaScript.
Efter att ha lÀmnat tillbaka bilen i lagom gott skick till bilfirman i Cairns, följde de mest sorglösa mÄnaderna av min tid i Australien. Jag bodde pÄ ett hostel som heter Lazy Duck, och namnet passade perfekt pÄ alla som bodde dÀr. Det var flera som jobbade i Cairns och bodde pÄ Lazy Duck under en lÀngre tid, och vi blev snabbt ett gÀng. Vi gled runt i poolen, drack öl pÄ grÀsmattan eller Äkte pÄ utflykter till vattenfall. Jag fick deltidsjobb som barista pÄ ett café vid havet och arbetspassen betalade hyran pÄ hostelet och ölen pÄ puben. Cairns Àr vÀldigt litet och snart kÀnde jag halva staden, vissa av oss blev nÀra vÀnner och tillsammans levde vi en backpackers sorglösa dagar med solbrÀnna och för mycket fest.
Plötsligt var det bara fyra mÄnader kvar av mitt visum och jag letade febrilt efter en farm dÀr jag kunde göra mina tre mÄnaders arbeteinstats för att fÄ förlÀnga mitt visum. Jag vÀnde mig till Happy Travels jobbagentur och innan jag visste ordet av det satt jag pÄ en buss till en bananfarm norr om Cairns. Bussen slÀppte av mig mitt ute i ingenstans och med grÄten i halsen undrade jag om det verkligen var vÀrt det. Tre mÄnader senare stod jag vid samma busshÄllplats och grÀt istÀllet av att behöva Äka dÀrifrÄn. Att sortera bananer Ätta timmar per dag och fem dagar i veckan Àr nÄgot jag hade kunnat leva utan, men aldrig har jag upplevt sÄdan gemenskap och kÀrlek i en grupp av frÀmlingar. Jag har knutit vÀnskapsband med mÀnniskor över hela vÀrlden och nÀr jag ser tillbaka pÄ min tid pÄ farmen blir jag varm i bröstet av alla minnen vi skapade tillsammans.
Den 27 Januari, Australia day 2017. Jag hade precis fÄtt mitt andraarsvisum beviljat och pÄ en grÀsmatta i Melbourne firade jag nationaldag och ettÄrsjubileum i Australien. Det Àr hÀr jag bor nu, i Melbourne. Jag jobbar pÄ ett café i det hippa omrÄdet Fitzroy, dÀr ölklibbiga uteserveringar trÀngs med veganska fik och secondhand-affÀrer. DÀr moderna neonskyltar lyser bland telefonledningstrassel och solblekta husfasader och mÀnniskor bÀr tröjor frÄn kÀnda mÀrken eller tigger pengar i kaffekoppar frÄn 7-eleven. Jag har ingen aning om hur mitt andra Är i Australien kommer att se ut, men den hÀr gÄngen Àr jag inte lika rÀdd. PlÄnboken Àr fortfarande bara halvtom men jag vet att bara jag vill, sÄ kommer Australien att vara mitt hem i ett Är till.
Följ mig pÄ instagram @elinstadenberg :)
// Elin Stadenberg
Elin Stadenbergs resa fortsÀtter och tveka inte att höra av dig för mer tips frÄn Elin och oss pÄ Skandias.
Genom Skandias har du massor av rabatter och tips frÄn vÄra partners Happy Travels som finns utspridda i Australien, Det enda du behöver göra Àr att uppge Skandias vid din bokning och frÄga vilka erbjudanden som finns sÄ hjÀlper dem dig. Du kan Àven besöka http://www.skandias.co och pÄ medlemssidan finns erbjudanden att ta del av.
 Ett ovÀntat Är i Australien Författare: Elin Stadenberg @elinstadenberg Utgivare: Skandias - Din Rese Partner i Australien 26 Januari, Australia Day 2016.
