Jag vÀcktes i mitten av natten av smÀrtan i handen. Den hade börjat strÀcka sig frÄn fingertopparna till axeln, det Àr nerven som Àr klÀmd förklarade lÀkaren. Du har fÄtt karpaltunnelsyndromen sa han och hans blick var stilla. Jag vet inte om jag nÄgonsin kommer att vÀnja mig vid den stillheten i ansiktet, i hela kroppen hos svenskarna. Jag kÀnner igen fransmÀnnen i Stockholm för de tittar pÄ allt och alla med orolig blick, stirrar sedan vÀnder sig om, som om de var förföljda av ett spöke, de ser rÀdda ut.
LĂ€karen var fortfarande brun frĂ„n sin semester i den franska rivieran trots att det var oktober, den fula vita lĂ€karuniformen passade honom förvĂ„nansvĂ€rt bra och hans förnamn lĂ€t lite franskt trots att han hette Andersson i efternamn. Det verkar vara en grej i den delen av stan, alla Ă€r liksom besatta av Frankrike och jag behandlas bĂ€ttre Ă€n andra för att jag heter Valentine och har en brytning. HĂ€romdagen ringde min mamma nĂ€r jag stod i kö pĂ„ ICA Roslagstull och den snygga blonda kassörskan tappade plötligt sin resting bitch face, log mot mig och gav mig rabatt för nĂ„got som skulle gĂ„ ut 5 dagar senare. Allt jag behöver göra Ă€r att babbla pĂ„ franska i telefon och hela Ăstermalm bugar sig för mig men de hör inte att jag har en bonnig dialekt.
Jag vÀckte A som gick upp och gav mig en Alvedon, det har blivit en vana hos oss, en liten koreografi som upprepas varannan dag: jag vaknar i mitten av natten och har ont, han gÄr upp och ger mig en Alvedon och sedan somnar vi om. Hans vÀckarklocka ringde 2 timmar senare och han gick upp och jag lÄtsades sova för att anledningen till att han stÀllt vÀckarklockan 8:30 pÄ en söndag var att han skulle göra mig frukost och ta ut de presenter han gömt i skrivbordslÄdan nÀr han trodde att jag inte sÄg. Det var min trettioÄrsdag och jag lÄg dÀr och blundade och lyssnade pÄ allt han gjorde. Efter fem minuter kom Ängesten och jag började röra pÄ mig, satte mig i sÀngen men han sa nej, sov, en kvart till bara.
Vi Ät en liten frukost och mina förÀldrar ringde, och min gudmor ringde, och 50% av min slÀkt smsade, sedan promenerade vi till HumlegÄrden och Ät lunch pÄ ett franskt stÀlle dÀr Àgaren har en moustache och ser misstÀnksamt pÄ alla de som kommer in men han gÄr undan med att vara borderline otrevlig för han ser fransk ut. Bredvid oss satt ett franskt par och jag frÄgade dem om de var hÀr pÄ besök, nej de var hÀr för jobbet och de bodde pÄ hotel Diplomat och det syntes. I vanliga fall hade jag inte försökt prata med sÄdana parisianska finansmÀnniskor men den dagen hade jag tvÀttat hÄret och hade pÄ mig min ulltröja frÄn DAY by Birger et Mikkelsen och min Malene Birger svarta kappa. Jag har liksom blivit besatt av de danska modemÀrkena och har alltid ett paket pÄ vÀg frÄn nÄgot outlet företag. Ingenting kÀnns sorgligare Àn att gÄ ner till den paketboxen och hÀmta mina rabatterade danska klÀder. BankID, bluetooth, bekrÀfta hÀmtning, tyst för mig sjÀlv upprepar jag: "det Àr en investering".
Dagen efter började rynkorna plötligt synas pÄ mitt ansikte, jag lovar, jag kan inte lÀngre lÀgga eyeliner runt ögonen för den rinner direkt in i rynkorna. Som varje morgon gick jag gick ner till PressbyrÄ och köpte kaffe och dÀr stod en kvinna (tjej?) med sÄdana rynkor vid ögonen och tittade pÄ frallorna. Hon hade försökt dölja rynkorna med orange foundation sÄ att de syntes Ànnu mer och hade pÄ sig en trench coat frÄn Bershka. Jag drog slutsatsen att hon var född 92.
Det Àr nÄgot med oss som Àr födda mellan 90 och 95. Vi styr inte lÀngre utseendevÀrlden, vi ramlade 2018 och har sedan dess legat dÀr i diket med vÄra high waisted jeans. Ser pÄ grunge fairycore snyggingar passera, de ser inte pÄ oss. NÄgra av oss har inte slutat sminka sina ögonbryn, har liksom blivit missbrukare. Springer mot Anastasia-pennan som alkoholister springer mot flaskan. Vi blev inte inkluderade i Ärets 2009-mode-revival för vi tar sociala medier pÄ allvar och följer konton som heter typ juliafashionblog. Jag önskar att jag kunde vara med i 2009-trenden men det krÀvs ironi, ett slags avstÄndstagande, för att cosplaya en anorektiker-emo utan att egentligen ha Àtstörningar.
