One Weird Blog

I heard there's a new Tumblr immigrant wave coming, so time to shout out the danmei art source blogs again!

Do you love danmei?

Do you love art - official art and fanart?

Do you want a dash covered in your favorite Chinese sword gays?

Well, have I got the blogs for you! I run six* side blogs dedicated solely to reblogging the amazing art that people make for these fandoms (with a splash of signal boosting fandom and multifandom events). If you want a dash full of shinies, you should absolutely check these out!

@mdzsartreblogs - for all your MDZS art love needs!

@tgcfartreblogs - ditto for TGCF (that's (tgcf)(art)(reblogs) not...what you're thinking, lmao)

@svsssartreblogs - SVSSS here to complete the MXTX trio!

@erhaartreblogs - deceptively named, as this Meatbun sideblog includes 2ha AND Yuwu!

@tykartreblogs - another deceptively named one, my only active priest-centric sideblog includes Tian Ya Ke, Qiye, and Shan He Ling/Word of Honor! Each conveniently tagged so you can focus on whichever one(s) you love best!

@cnovelartreblogs - the catch-all for everything else! cnovelartreblogs even includes baihe, m/f and gen titles (such as f/f by Please Don't Laugh and all works by priest!), and I also will sometimes reblog c-dramas that aren't novel adaptations (such as Couple of Mirrors). Titles by priest, Meng Xi Shi, Fei Tian Ye Xiang, Nanpai Sanshu, and Mu Su Li are especially well represented, but there's lots of stuff - basically anything I can find, as I have the time!

SO COME ON OVER AND GET YER ART! And don't forget to like, reblog, and comment to tell an artist today that you love them!

*it used to be 8 art sideblogs but my life has gotten crazy busy and I am no longer maintaining @zhenhunartreblogs and @dmbjartreblogs as separate blogs, and I am slowly, slowly reblogging the content once in those blogs to cnovelartreblogs. So, follow cnovelartreblogs for Guardian and DMBJ content!

she lays an idea egg every day whether you use it or not

“Feisty kitten trying to provoke our sleeping bulldog”

Hey so if any of y’all are or have been volunteers for Ao3, PLEASE be careful when checking your emails

Oh honey.

1) "This is the sort of shit you're protecting!" i.e. they really do think that the fictional content is the same thing, so they're trying to shame/horrify/dissuade the volunteers from doing the work by "showing them". It's a similar mindset to the "bloody abortion photos" that pro-birthers like to show outside clinics.

2) "See, officer! They had it on their computers! They need to be arrested and thrown in jail!" i.e. a really stupid but very believable attempt at framing that won't work, but they could easily believe that it does.

how psy conned yoongi into featuring and starring in the that that mv 😂

+ bonus:

Tippy taps

Top tier massage

Precis som att tystnad i film kan skrika volymer, kan ett genomtänkt score bidra så mycket till filmupplevelsen, att det är svårt att ta till sig allt i en enda titt (och lyssning). På andra sidan Atlanten, har inflytelserika filmsajter och magasin för vana att recensera och lyfta fram filmmusik, som något att avnjuta i sin egen rätt. Det fokuset lär inte avta i och med de senaste årens uppsving för amerikansk independent-skräck.

Ari Aster, som har skrivit och regisserat sommarens rysarsnackis Midsommar, betraktas likt Jordan Peele (Get Out och Us) som en auteur. Deras filmer brukar räknas till den lösa familjen “elevated horror”, enkelt översatt: finskräck. Benämningen har även tillskrivits It Follows (David Robert Mitchell, 2014), Asters långfilmsdebut Hereditary (2018), samt The Witch (2015) och The Lighthouse (2019), båda signerade Robert Eggers. Vissa retar sig på denna möjligen onödigt polemiska term, som antyder finkulturell inramning och hög kvalitet, jämfört med förmodat trött genrefilm som förlitar sig alltför mycket på jump scares. Andra föredrar begreppet “social thriller”, som för att betona att filmen vill säga mer än att “bara” skrämmas. 

Pretentiös kontext eller ej, ligger det något i vad en skribent för Consequence of Sound har beskrivit som gemensam nämnare för framstående indie-skräck av idag: “immersive scores” med en “sinking feeling”. Det är förstås upp till var och en att tolka dessa kroppsliga sensationer – högst personliga reaktioner när de audiovisuella intrycken sköljer över en och suger in en i narrativet. Vad gäller avsedd påverkan och effekt, är det logiskt om filmmakare som vill positionera sig gentemot de vanligaste  Hollywood-schablonerna, anlitar kompositörer som inte drar sig för att måla med den djärva ljudpenseln.

En solskenshistoria De mentala stämskruvarna får jobba rejält i Midsommar. Ett studentikost gäng unga vuxna beger sig till ett midnattssoligt Sverige för att ta del av nordisk mytologi och en amishliknande tillvaro i Hälsinglands skogar. Alla är amerikaner utom resans initiativtagare, exilsvensken Pelle som är i USA för att missionera. Christian och Dani, den senare märkt av sorgen efter en fruktansvärd familjetragedi, är ett par i eskalerande förtroendekris. Mark suktar mest efter kvinnlig fägring och Josh har ett examensarbete i antropologi i tankarna. Väl på plats i byn Hårga, inser gästerna gradvis att något är fruktansvärt fel. Deras värdar är nämligen mer bokstavstroende sekt än drogliberal hembygdsförening.

Vän av folkmusik som har skolats med Hårgalåten, vet att den handlar om ungdomar som av djävulen utklädd till speleman, luras in i en dödsdans på Hårgaberget. Mycket i Midsommar känns då igen, då dess musikaliska teman delvis bygger på Hårgasägnen. Arkitekten bakom filmens komplexa musikbygge, är britten Bobby Krlic. Den ockulta inspirationen märks redan på namnet till hans experimentella soloprojekt, Haxan Cloak. “Haxan” är lånat från svenskan och blir i sammanhanget, avsiktligt eller ej, även en uppenbar referens till stumfilmen Häxan (Benjamin Christensen, 1922). På hans självbetitlade debutalbum från 2011, gör låtar som Burning Torches Of Despair skäl för namnet och levererar mörker. Inte särskilt behaglig lyssning i traditionell mening, men allt i livet är inte ämnat att behaga. Med olycksbådande stämning i kärv folkton, låter det nästan 11 minuter långa spåret Disorder som något som skulle kunna vara direkt hämtat ur Midsommar. 

I intervjuer har det framkommit att Ari Aster skrev manuset till Midsommar medan han lyssnade intensivt på Haxan Cloaks musik. Manegen var krattad för samarbete och Aster blev en av de filmskapare som inte har kunnat slita sig från sitt temp track. Termen åsyftar inspirationsmusik som används tidigt i produktionen, för att i slutändan användas i den färdiga filmen, eller som här, göda motsvarande, ny musik av samma kompositör. 

Ibland jobbade Aster och Krlic närmast som en låtskrivarduo. Processen ska ha gått till så att Aster, på plats i Krlics musikstudio i Los Angeles, gav fingervisningar om vilka typer av stämningar han ville frammana, varpå Krlick improviserade sig fram tills de hittade rätt känsla. Det om något är ett exempel på när musik, bild och dialog ges förutsättningar att växa fram i symbios. Ett vanligare scenario är annars att filmmusiken infogas i ett relativt sent skede. Inte för att det finns något absolut rätt och fel, men det är tydligt att Aster inte lämnade något åt slumpen.

Att tonsätta ättestupa

“I’m absolutely terrified of [death]. It scares the living hell out of me. It’s the unknown element that gets to me. It’s the human condition to be afraid of the unknown.” – Bobby Krlic, 2013

För Bobby Krlic måste det ha varit en delikat utmaning att tonsätta ett brinnande helvete mitt på ljusa dan. Att dynamiken är viktig i Krlics klangvärld märks, dock utan att det blir banalt och skriva på näsan-tematiskt. Där sker en ständig dragkamp mellan det vackra och trasiga, en polerad yta som maskerar en bottenlös svärta. Bland det första som hörs i Midsommar – snutten heter lämpligt nog Prophesy – är en himmelsk harpa som sjunger av falsk trygghet, symboliserat av skeva, fallande toner i slutet av det korta stycket. Även om det senare förekommer elektroniska element och ambienta ljudmattor, som i Ritual In Transfigured Time och Chorus of Sirens, läggs störst vikt på användandet av live-stråkar. Skira melodier möter atonala kluster, ett (icke-melodiskt) kontrollerat kaos när det vackra perverteras till något förrädiskt. Stråkarna spelar ofta glissandon, det vill säga toner som glider mellan varandra, som för att betona desorientering, rentav illamående. Det är helt enkelt mer krävande att lyssna på toner som inte landar varsamt, utan räta linjer för örat att följa. Balanssinnet rubbas, om man så vill.

Innan huvudpersonerna anländer till Sverige, hörs stycket Gassed i en scen som är så gastkramande, att den är svår att skaka av sig. Konsekvenserna av en ung människas fatala beslut, ledsagas av ett stråktungt arrangemang som blöder av smärta. Kort därefter introduceras Hårga, en plats som sjuder av liv, mycket tack vare de diegetiska inslagen (ljud och musik som ingår i själva handlingen); tjo och tjim och folkmusik. Bland annat förekommer en kontrollerad, distinkt utandning, till synes rituell som allt annat i Hårga. Även ramsorna som folk trallar på är specialskrivna.

Till de mest intensiva kompositionerna hör Hårga, Collapsing, som endast överträffas av de 10 insprängda sekunderna i Hålsingland, som när de exploderar skär genom märg och ben. Mest bisarr är passagen döpt till A Language of Sex, i filmen en parningsrit ackompanjerad av himmelska körer och kollektiva stön. Det nio och en halv minut långa stycket Fire Temple blir en slags summering av allt som har lett fram till filmens sista, skälvande ögonblick. Efter en praktfull stund, får det förvridna slutligen sippra igenom. Gemenskapens bevarande kräver enorma uppoffringar – in med det nya, ut med det gamla, som bokstavligen går upp i rök.

Den hedniska Sverigebilden I en intervju med tidskriften FLM, resonerar Ari Aster kring hur det är att ta sig an en ny plats ur en utomståendes perspektiv. Att använda kulturkrockar till sin fördel brukar vara ett lyckat grepp. Generationer av biobesökare har skrattat och gråtit till svenskheter filtrerade genom (den på 1980-talet invandrade) Colin Nutleys blick. Vi blågula brukar annars älska att se oss själva genom amerikanska ögon. Även om Midsommar räknas som en amerikansk film, samt av budgetskäl inspelad i Ungern, är helhetsbilden tillfredsställande nordisk. Nyckelordet är (illusionen av) autenticitet. Förutom att titeln är på svenska, är filmen en svenskamerikansk samproduktion och Hårgaborna spelas av svenskar. Det bidrar till att åskådaren tror på att filmen faktiskt utspelar sig i Sverige, vilket är viktigt för att inte heller musiken ska falla platt och bli exotisk karaoke.

Talar man om subgenren folkskräck, där Midsommar ingår, är det oundvikligt att nämna kultklassikern Dödlig skörd (The Wicker Man, Robin Hardy, 1973). Till skillnad från The Blood On Satan’s Claw (Piers Haggard, 1971) och nyare rullar som Apostle (Gareth Evans, 2018) och The Ritual (David Bruckner, 2017), som alla har övernaturliga inslag, fokuserar Dödlig skörd och Midsommar på mänsklig ondska. I den senare finns stråk av svart humor, på bekostnad av skräcken enligt vissa kritiker. Ari Aster själv har benämnt den som en “breakup film”. Det är i slutändan i betraktarens öga, men Bobby Krlics musik förstärker känslan av att som så ofta i skarp komik, bortom glada tillrop och kluckande skratt, finns ett ständigt närvarande mörker. Alla i Hårgakulten ser ut att vara genomlyckliga, ett oroväckande naturtillstånd. Ljudmattor som skiner och krackelerar, skvallrar om hjärntvätt och de maniska leendenas charad. 

Snax

Listen to Top Ten Chinese Classical Music（played by traditional chinese instruments, links from youtube) 春江花月夜night of flowers and moonlight by the spring river, originating from 夕阳箫鼓Flute and drum at sunset 十面埋伏House of flying daggers 阳春白雪White snow in sunny spring 汉宫秋月Autumn moon over han palace 平沙落雁Wild geese over the clam sands （I love the instrument guqin more than guzheng) 梅花三弄Three stanzas of plum blossoms 渔樵问答Dialog between fisherman and woodcutter 高山流水High mountains and flowing water 胡笳十八拍The eighteen beat of Wu Gier 广陵散A music from guangling  ( my personal fave )

Recommend Book: Lore of the Chinese Lute by Robert Hans van Gulik

(Below texts by chinese anon netizen)

China’s Ancient Music Styles              ——Five Notes of the Ancient China’s Pentatonic Scale宫商角徵羽 It is known universally that every nation has her own national music with characteristic style, and people can express or enjoy some particular feelings in particular kind music. As we know, music is emotive. Some aesthetes’ understanding for western music is that B major usually expresses the aggrieved feeling; G major reminds people the feeling of flippant and impetuous; the character of E major is stable and quiet; D major is the most enthusiastic style; F major has the lascivious meaning, and so on. Western music is divided into different majors; China’s classic music is the same. It is divided into five types based on two factors——the emotion and the theme the music conveys. The five kinds of music named Gong宫, Shang商, Jue角, Zhi徵and Yu.羽 I’d like to share my idea for them with you.

First, gong music is also called court music. Gong music is the most elegant and solemn music in ancient China. It is played in formal situation, and served to palace; only the highest class has the right and chance to enjoy it. So having gong music becomes a simple of a man’s high social position. Gong music is mainly played by bells and qings. It’s a pity that modern people can just imagine its beautiful audio from some ancient records. It is said that Confucius enjoyed a Gong music named “Shao” in Qi nation. He said a famous sentence to highly praise the music. The sentence is that “I couldn’t feel the music coming from throat for several months after enjoying “Shao”. I should explain the meaning of this sentence for you: ancient Chinese consider that the music played by wind instructions is more pleasant to the ears than the music played by stringed instruments, while, the music coming from human’s throat is more beautiful than the music played by wind music. From this opinion we know that ancient Chinese believe that the music sung by human is the most wonderful music. Confucius even can’t feel the sing’s music after he enjoyed the “Shao”, this proves that “Shao” is even more enjoyable than the sound of singing. “Shao” plays the role of the highest class, and it is the court music which lasts longest time in history, so it is praised as “China’s first movement”.

Second, I’ll introduce another kind of style——Shang music. Shang music is closely related to war and hero. It is used to show the gallant men’s heroism. Shang music sounds resonant and carefree. “Suwu grazes sheep” which spreads far and wide among people is an example of Shang music. The music speaks highly of Suwu’s loyalty and righteousness. Suwu is an emissary from Han Empire to Xiongnu. The Chanyu wants Suwu to work for Xiongnu. However, Suwu takes on a hunger strike and the Chanyu can do nothing about it. Suwu is ordered to graze a group of male sheep in remote clearing north sea. The Chanyu promises to Suwu that he can back to Han Empire if these male sheep breed. Time flies, with the Han Empire’s effort, Suwu backs home 19 years later. He keeps his loyalty for Han until his hair turned white. As “Suwu grazes sheep”, most Shang music is sentimental, moved and somewhat tragic. Why? I think it is because of war. Everything related to war is abhorrent to human’s gentle nature, isn’t it?

Third, the warmest music in the five is Jue music. It is called love’s melody. Only Jue music can convey people’s determination and the pure emotion to their lovers. Jue music reminds me a sentence written by Tang xianzu. “I don’t know where my love to you coming from, while the love keeps so long and concentrate. I believe that an alive person can love a died person who loved by the alive, and a died person can also love an alive person. People can seldom up to this level just because they didn’t love each other to the perfect realm.” How ideal state it is! These words are part of Tang xianzu’s prompt for his famous drama <peony pavilion> which talk about the love between a man and a churel (female ghost) .

Forth, the most melancholy feeling usually expressed through Zhi music. Zhi music specially shows people’s yearning for hometown. So it sounds very anxious and eager. Though many Chinese traditional cultures may disappear, missing home always be Chinese unchangeable spirit. There are many poems and works to express the homesick in classic literal. The most famous modern poem to express this emotion is surely the “homesick” written by Yu guangzhong. The poem expresses Yu’s love and missing for his hometown in different period in his life.

Last, Yu music is the paean of youth, so it is genuine, pure, resonant, lively, smooth, simple and natural in character. Youth may be the happiest time in one’s life. I guess that everyone is willing to remember his or her joyful and relaxed music only belonging to young time. So if you have enjoyed a piece of unforgettable music, sing it again while you read this paragraph.