by the stars, we hope

Sju sorters blommor Det vet väl alla, att man plockar sju sorters blommor på midsommarnatten och lägger dem under huvudkudden, då kommer man att drömma om den man ska gifta sig med. Det är tradition. Och traditioner, dem är till för att upprätthållas. WC: 424 | R: Gen | Tags: Midsommar, Syskongnabb, Wille is a pre teen, Superstitions Dividers by @/pixopix & @/rmstitanics

“Såååå lillebror!” Erik kom upp bakom och rufsade honom i håret, “Nå? Drömde du om någon snygg tjej?”  “Men sluta,” Wille släppte skeden i flingtallriken och försökte knuffa bort honom, “Ge dig!” Han hörde själv att han lät lite väl gnällig, men han var trött. Det spelade ingen roll om det varit midsommar igår med allt vad det innebar med inspelningar och kostymbärande. Även fast Wille fått vara uppe längre än vanligt så var deras föräldrar så petiga. Alla skulle vara uppe ur sängarna före klockan 10. Även när de var på Solliden. Erik satte sig ner och tog en egen tallrik så Wille kunde återgå till sin, cornflakesen hade börjat färga av sig i mjölken, han lutade huvudet i handen och rörde om. “Du då?Drömde du några heta drömmar, eller var du körd igen?” Han log runt skeden, nöjd över sin ordvits. “Ha ha. Du skulle vilja drömma om snabba bilar.” “Nja, tror jag hellre tar det lockiga håret. Alla nätter. I guldljuset.”  “Men va, igen?” Erik tittade på honom med något halvvasst i blicken, Wille flyttade sig lite på stolen, rätade upp sig. “Ja, men… Typ… nästan samma som tidigare.” Han fnös lite, “det är nog mest hjärnan som minns de tidigare drömmarna? Och så går dem som på repeat?” Wille tog en till tugga och tittade upp på Erik för att se hur han såg ut. “Tror du inte?” En mjukare hand kammade igenom hans hår. “Prata inte med mat i munnen gubben.” Erik tog en bit av sin smörgås och började tugga med överdrivet öppen mun medans han tittade på deras mamma. Wille frustade till av skratt och fick nästan ut mjölken genom näsan av det. “Pojkar, snälla. Kan ni inte låtsas att ni har fått nån form av uppfostran?” Erik gjorde nån form av honnör och lyfte sen upp sin kopp med lillfingret utsträckt, han blinkade åt Wille som log lite igen och kände hur han sjönk ner lite igen på sin stol.  Efter en stunds tystnad som bara bröts av tidningsblad som vändes och bestick mot porslin så öppnade Wille munnen igen: “Den var förresten inte helt likadan i år, jag tror jag plockade fel blommor. Om man ska drömma om den man gifter sig med så stämmer det i alla fall inte, för jag såg den där lockiga typen tydligare, och i år var det var en random dude.”  När Wille tittade upp från sin tallrik så stirrade både Kristina och Erik på honom med öppna munnar. Han svalde, "Vadå? Varför ser ni ut så där?"

A little collection of sweet moments