Friends on Powder

Hänt sen sist: Danskvecka, Mammavecka, Kusinvecka och Engelskvecka. 

Danskveckan bestod av 110 danska skolungdomar som bombaderade skidskolan och uppehöll sammanlagt 10 skidlärare med mig som ledare och organisatör. Gick bra, var typ ganska kul, är nöjd. Men mer än så var det inte. 

Mamman och kusinen med vänner fick dela på en vecka, sportlovsveckan, som blev mer ansträngande än 3 veckor med barngrupp utan ledigt. Var ganska sliten redan efter tre dagar, men det var helt klart värt all ansträngning! Lyckades få mamma ut i pudret vilken både hon och jag blev riktigt nöjda med. Finns allt krut kvar i gumman än! Prickade också in årets värsta bakisdag på mammas sista dag i backarna. Lite dålig tajming kanske, men nu har jag i alla fall avklarat det... Lyckades nog få ur de sista dropparna energi från kusin Erica och hennes kompisar också. De hann med både bakisdagar, puderdagar, snöstormsdagar, soldagar, kälkåkningskvällar och pizzakvällar. Bra jobbat måste jag säga! Önskade (nästan) att jag kunde göra veckan en gång till. Men som sagt, det tog på krafterna. 

Engelskveckan, det var förra veckan det, och jisses vad kul det var! Nu var det engelsmännens tur att bombadera skidskolan, men inte riktigt lika rejält som danskarna gjorde. 50 engelska skolungdomar med lärare hälsade på en hel vecka och jag (som blev organisatör ännu en gång) plus tre andra skidlärare fick ta hand om gänget. Blev lyckligt lottad med den bästa gruppen som endast bestod av unga gentlemän. Vi tränade carving hela veckan. Svarta backar, röda backar, alla backar, upp och ner, om och om igen! Vi skidlärare blev också bjudna på trerätters hotellmiddag med gänget och vi fick varsitt sexpack öl som tack. Passar oss perfekt! Måste också passa på att ge lite cred till dessa kids. Trevliga, respektfulla, uppmärksamma, glada, omtänksamma, motiverade, hjälpsamma, ja, ALLT som en ordentlig, väluppfostrad ungdom bör innehålla, vilket tyvärr ytterst få gör. Men vi fick träffa de allra bästa exemplaren och det resulterade alltså i en toppenvecka! 

Förövrigt har vi haft drygt två veckor med kanonväder här i Kaprun. Strålande sol och ca 0 till 5 minusgrader nästan varje dag. Nu ska snön komma hit igen imorgon, och det kan väl behövas. I vilket fall som helst önskar ni att ni var här nu. Bara så ni vet. 

Nu har jag fått till en film från vår fantastiska puderdag uppe på Kitzsteinhorn. Avundsjuk?

Bjuder på ett gäng helsköna bilder från en helgrym dag. Kommer förhoppningsvis upp en liten film här också så småningom. Håll utkik! 

Efter ett alldeles för långt uppehåll från bloggen så är jag nu tillbaka. Tre veckor med konstant jobb och stress har nu äntligen avslutats. Idag har jag ledigt. Nu kan vi här i Kaprun äntligen pusta ut. Den enda stackaren som fortfarande jobbar är Bart men även han får ledigt imorgon. 

Förutom en himla massa  jobb så har vädret också kört rätt hårt med oss. Det har stormat, varit svinkallt, dumpat puder (som inte alls är lika roligt när man har 20 nybörjarkids på glaciären), regnat och varit varmt igen. Första veckan av högsäsongen (julveckan) hade vi all undervisning uppe på glaciären tillsammans med resten av Österrikes, Tysklands och Hollands skidåkare. Det var smockfullt!! Snön hade inte kommit till Österrike än så glaciären var enda alternativet för många. Vädret var inte heller det bästa. Kylan började komma, vilket ju i och för sig var bra för vårt kära Maiskogeln där vi fortfarande behövde snö. Men blåste gjorde det också så det var inte direkt bästa förhållandena för barngrupp. Den vecka gick dock ganska bra!

Veckan efter var vi ännu en gång uppe på glaciären på söndagen och jag blev placerad hos nybörjarbarnen. Det var kaos. Inget gick att kontrollera, snön dumpade ner, gummimattorna som barnen traskar upp på täcktes av snö på några minuter och de andra skidlärarna jag jobbade tillsammans med den dagen hade motivationen nere på noll. Jag sprang som en tokig upp och ner, var arg, skrek, kastade ungar och skidor, försökte vara glad igen och motivera, göra övningar och skratta. I slutet av den dagen grät jag. Det hade blivit alldeles för mycket. Dagen efter åkte nybörjarna på vårt Kinderland nere i byn där det lagt sig ca 5 cm snö. Inte mycket att åka på men det gick. Glaciären var inget alternativ längre. Jag fick med mig 16 kids till minibacken i byn, Lechnerberg, tillsammans med Elin. Där började vi få ordning på saker och ting och när den dagen var slut hade vi varsin grupp som vi körde med. Resten av veckan flöt på men det blev aldrig riktigt bra. Kaoset från första dagen satt kvar i både oss skidlärare, föräldrarna och barnen. Men jag tror alla mammor och pappor insåg hur mycket vi kämpade den veckan. Vi alla fick omkring 50 euro dricks var så det var nog värt besväret. 

Tredje veckan på högsäsongen har jag varit privatlärare men nu är jag som sagt ledig, ett tag i alla fall.

Vintern är här, äntligen! De senaste dagarna har temperaturen sjunkit rejält och idag var vi nere på 16 minus. Kanske snön stannar kvar denna gången? 

Jag jobbade halvdag idag med lilla tysken Lukas som nog egentligen hellre hade fikat med mamma. Men han fick finna sig i mina två tvångstimmar och vi lyckades allt lära oss en hel del. Bra jobbat grabben! 

På eftermiddagen begav jag mig dock ut på egna äventyr, och gud vad bra det blev! Hittade säsongens bästa puder hittills, en hel halvmeter som flög nästan hela vägen upp i ansiktet på mig i svängarna. Det var ren lycka. Då mådde jag bra! Fick också till några selfies vilandes i snön och jag kunde inte annat än skratta. Nu känns det som om säsongen har börjat på riktigt. Snön har kommit till Kaprun och jag får åter igen uppleva detta fantastiska puder. Måste ju faktiskt leva upp till namnet "friendsonpowder". Trots att vi även i år är i två olika länder jag och Ella så sköter vi vårt jobb, alltså att åka puder. Kanske blir vi friends on powder på riktigt nästa säsong. Vem vet? 

I alla fall drar jag igång nu och letar superåk. Idag hade jag mitt första. Vi får väl se hur många jag får till innan min andra säsong på skidor är över. 

De tre sista bilderna i inlägget är tagna för drygt en vecka sen utöver en spegelblank Klaammsee. För er som någon gång har varit på skidläger med Göteborgs slalomklubb (eller Vetlanda eller vad nu alla dessa skåningar kallar sig) så känner ni kanske till denna utsikt? Jag promenerade vägen från Kitzsteinhorn (bottenstationen av första gondolen) ner till byn och detta var alltså min utsikt. En av mina bättre promenader, garanterat. 

För ett år sen hade jag precis anlänt till Kanada, och denna helgen öppnade Silver Star för säsongen. Dessa faktum har väckt många tankar och känslor i mig och därför har jag skrivit ett inlägg för att blicka tillbaka lite. Här kommer det - Best off Säsongen 13-14!

- Byn och berget. Det var så vackert, litet, hemtrevligt, mysigt och innehöll allt jag behövde. Vilket fantastiskt hem! Och backarna, få fina! Så fria från folk och liftköer! Och baksidan, så mycket kul man kunde ha där!

- Mina rumskompisar. Lynnita, Courtnee och Nicole. Vi var väldigt olika, jobbade på olika platser och hängde med lite olika vänner. Ett tag var det också lite jobbigt då två blev lite kära i samma kille… men det var alltid fantastiskt att komma hem till det stökiga rummet och prata om allt som hänt, stötta och hjälpa varandra och bara hänga. De blev min familj och jag älskar dessa fantastiska människor så mycket!

- Mina triplets. Elin och Rebecka, vad hade jag gjort utan er? Inte mycket alls känns det som, eftersom nästan alla mina minnen involverar en eller båda er.

- ALLA mina vänner. Jag träffade många och en del var ytliga bekantskaper, men många var riktiga vänner. Och som jag saknar de personerna! Killar och tjejer, gamla och unga, från världens alla hörn. De förgyllde mina dagar och jag blir lite tårögd när jag tänker på hur många personer som jag verkligen tycker om, som jag kanske aldrig kommer träffa igen.

- Mitt jobb. Vilken svårslagen arbetsplats! Miljön! Arbetsuppgifterna! Det var ofta slitsamt och jobbigt på många sätt, men att få vara ute i snön och göra sitt bästa för att sprida glädje… det mår man bra av. Och alla arbetskamrater och cheferna som var så skojiga! Vilken tur jag hade som hamnade på en så bra skidskola.

- Snön. Det lätta, fluffiga, ljusa, kalla, härliga som skapade ett glittrande täcke över Silver Star och livet där. Snön i Silver Star var olik all annan snö jag sett - den var glittrigare, lättare, torrare och härligare.

- Skidåkningen. Såklart.

- Mina värmeslingor till pjäxorna. Den som uppfann dessa värmeelement för pjäxor borde få pris.

- Alla träningssessions och utbildningarna, framförallt level 2. Så kul vi hade det, så mycket vi lärde oss!

- Scandinights.  Våra skandinaviska afterskier och fester var alltid lyckade!

- Revelstoke. Vilken dag det var!

- Heliskiingen. Den bästa dagen i mitt liv.

- De roliga festkvällarna på Saloon, framförallt de med teman. Det var alltid så bra stämning och rakt igenom roligt.

- Vardagen. Livet. Att vakna och se berget utanför fönstret, att åka några åk med skidlärarna på morgonen, få en chailatte/varm choklad innan lektionerna. Äta någon lunch troligtvis i form av bacon/tomat/sallad-wrap, matlåda eller något med ägg. Eftermiddagslektion och sedan chill på mitt eller tripletsens rum, vanligtvis halvt sovande och halvt tittande på film sittande på kuddar på golvet. Dusch, matlagning eller restaurangbesök. Chill i staff accom eller kanske häng på en bar efter middagen. Tillbaka hem och kvällsprat med rumskompisarna innan man somnar. Så såg en helt vanlig dag ut. Det var så härligt.

- Staff Accom. Att bo 120 stycken ur personalen i ett gammalt omgjort hostel. Hur kul är inte det? Det hade perfekt läge mitt i byn, det var hyffsat fint och billigt. Det var fantastiskt att bo med så många vänner. Om man hade det tråkigt, var det bara att lämna rummet så träffade man genast massa kul folk. Det fanns alltid folk att umgås med och saker att göra.

  Det sämsta med säsongen var:

- Staff Accom. Alltså, 120 personer som delar på ett kök. Och som bor fyra i varje rum, i våningsängar, i flera månader. Det finns ju både för- och nackdelar helt enkelt.

- Jobbet på Mountain Katz. Jag jobbade ju extra lite på en restaurang, och det var inte så kul men det gjorde jag inte så mycket heller.

- Sjukdomen som inte ville ta slut. Att vara sjuk är ju aldrig kul, och att vara mer eller mindre sjuk i två månader när man bor och jobbar som skidlärare i en skidort suger helt enkelt.

- Att säsongen tog slut. Att lämna mitt hem, min familj, mina vänner. Att lämna min lyckliga sagovärld och bara ta med sig minnen hem.

Ursäkta för detta långa inlägg, hoppas det var lite kul att läsa! Det var framförallt viktigt för mig att skriva.

Om jag slutligen ska beskriva förra vintern med ett ord väljer jag ordet "sagolik". Det beskriver byn, miljön, stämningen, händelserna, känslan, snön, allt så bra.

Ciaaaaoooo!

Det finns annat att göra än att åka skidor i Kaprun. Jag och Bart hade en helt fantastisk vandringstur för ett par dagar sedan och för att dela med mig av mina upplevelser men er blev det en liten film av det hela. Kolla in den på youtube, länken har ni här i inlägget.

Jag har nu klarat min andra skidlärarutbildning i Österrike, Landeslehrer 1. Började med två dagar snowboard vilket gick sådär. Min rumpa fick ta många smällar kan jag lova. Saknade skidåkningen redan efter första dagen. 

Dag 3 fick vi i alla fall stoppa fötterna i pjäxorna igen, men pjäxorna skulle i ett par twintipskidor, vilket inte heller är min grej. Men hopp, rails och boxar blev det för en dag och det var faktiskt riktigt roligt! Klarade 180 både på marken och på boxen efter inte alltför lång tid. Så har i alla fall kommit en liten bit på väg i freestylevärlden. 

Sedan började utbildningen på riktigt, äntligen fick jag visa vad jag går för! Mestadels tränade vi puckelpist, kortsväng och långa racesvängar. Riktig skidåkning alltså. Puckelpisten har inte varit prio ett för mig tidigare så där fick vi träna rejält. Och jag lärde mig enormt mycket också! Gick från att inte klara hela puckelpisten till att få näst högsta betyg på provet. Hur stolt blir man inte då? 

Kortsvängarna var också lite rostiga i början men de blev inget annat än bättre under veckan som gick. Till min stora förvåning fick jag en etta i kortsväng, alltså högsta betyg, på provet sista dagen. Då grät jag faktiskt en skvätt... Långsvängarna var inte dåliga de heller. Kammade hem en tvåa även där, precis som i puckelpisten. 1, 2, 2 blev alltså mitt slutgiltiga betyg i min andra skidlärarutbildning och jag hade inte kunnat bli mer nöjd än så. Hade också turen att få Österrikes bästa instruktör. Jag har aldrig någonsin blivit så mycket bättre på bara en vecka som jag blivit nu under skidlärarutbildningen. Så stort tack till Klaus, min fantastiska tränare och tack SBSSV för en riktigt bra utbildning!