Emelie W. Davidsson

Jag är fångad i personen jag inte ville bli. Allt gick så bra. Jag hade mina mål. Jag kämpade, stenhårt. Fast nu är jag här, i sockerfällan. Jag försöker låta bli, jag försöker verkligen. Jag tittade nyss tillbaka på bilder jag tog. Jag såg framsteg. Skulle jag jämföra min kropp med den jag hade ett halvår tillbaka, så skulle jag bli äcklad. Jag mår illa av att titta mig själv i spegeln. Jag mår illa av att se mig själv i de kläderna som passade så bra. Försöker träna. Går bra tre gånger sen ger jag upp. Jag ger upp? Det gjorde jag inte genom hela gymnasiet men ändå så såg jag ut som en ko. Avskydde mig själv. Tränade stenhårt men ingenting hände. Jag är så besviken på mig själv. Jag vill må bra i mig själv. Visst mår jag bra med mig själv som person men inte kroppen som personen bär. Jag måste göra någonting och jag måste göra någonting snabbt. För jag orkar inte. Vill inte komma hem å se ut såhär. Vill komma hem å se ut som en gladare och hälsosammare människa, inte som någon som ligger på soffan och äter chips varje dag (vilket jag inte gör, men man kan tro det).