Bitter Och Jobbig Och Olycklig

Jag satt ensam idag på en bondgård i södra Sverige med en liten hund i famnen, 800 gram kärlek med blåa ögon och fluffig päls.

Mitt hjärta var så fullt i flera minuter, jag kände kärleken pumpa i mina ådror. Allt var så självklart.

Men sedan krossades något inuti mig. Hunden kröp in i min jackärm och jag kollade på stolen bredvid mig för att säga något till Johannes. Jag kunde föreställa mig hur han hade suttit där med ett leende med den andra valpen i famnen. Tagit en bild och skickat till sin vän. Lagt en hand på min axel, valt valp med mig, valt namn på valpen, åkt och handlat koppel. Fantasin var så verklig att jag nästan kunde känna lukten av hans parfym och jag kunde höra hans röst där.

Jag grät. Med en valp i famnen grät jag bredvid uppfödaren och hon var snäll och gav mig en näsduk och förklarade att valpen kanske fick något att släppa inom mig. Jag pratade om Johannes med henne, det lät som att jag berättade om en person som hade dött. På sätt och vis har han dött. Han är inte min längre, han tänker inte på mig längre, han älskar mig inte. Det som valpen fick mig att släppa idag var hoppet om att bli älskad av honom igen.

Hon får varma handdukar på ansiktet och hennes livs kärlek står bredvid och båda bara vet att man inte får föda barn idag. Det är inte okej, det är enligt lagen för krossade hjärtan lika förbjudet som mord och misshandel.

Resten av världen ser på hur Sverige dessa två dagar varje år stoppar förlossningar, folk har ont och inga ny födslar registreras för pojkar dessa dagar.

Men den mamman som ligger där och har gått två dagar över tiden bara vet att hon måste vänta. För man får inte föda en pojke som fyller år den första januari.

Hon vill inte vara anledningen till att en till tjej står och hulkar av gråt vid tolvslaget. En flaska moet som krossas när man faller ned på den blöta asfalten.

Det fucking regnar och hon har en så vacker nyårsklänning på sig, omringad av åtta kompisar som alla tittar på varandra och de håller tillbaka gråten också. För det får inte finnas en till tjej som är brutalt kär i någon som fyller år efter tolvslaget. Ännu ett nyår där man inte dansar på bordet eller hånglar när man sitter i ett fönster.

Istället faller man ner, krossad. Skriker ”HJÄLP FÖRIHELVETE DET GÖR ONT”. Men inget hjälper. Man smsar 00:00 och han svarar med ett rött hjärta och man vet att det kommer sova en annan tjej i hans säng inatt. Man går sönder, gång på gång på gång under samma minut. Lungorna hulkas sönder, knäna är blodiga flera dagar efter att ha slagits öppna när man sitter på knä och gråter som att någon har dött. Man hade gjort vad som fucking helst för att fira nyår med honom.

Klart det är olagligt att fylla år efter tolvslaget. På ens nattduksbord ligger hans födelsedagspresent. En svindyr parfym och ett handskrivet brev och en handmålad tavla som man gråtit över och målat alla nätter när man saknat honom. Vad fan gör man med presenten?

Vad gör man vid ett tolvslag där han kysser någon annan?

Vad gör man när det är hans fucking födelsedag, och jag går runt i lägenheten och pappa säger ”det kommer bli bra jag lovar” och man vet att det inte är sant. Inget kommer bli bra när ens livs kärlek slutar älska en.