#witch-hunt

Bro not even Google can make its mind up

THEY JUST LOOK GREY TO ME

Sagan om Isfolket. Bok 2: "Häxjakten" av Margit Sandemo. Delmål (fram till och med kapitel 03).

En bok-/läsecirkel tillsammans med @kulturdasset.

Det kändes inte allt för överraskande att Sandemo låter det gå något år mellan böckerna. För tvärt om mot vad Hollywood ibland låter påskina så är det inte full rulle med äventyr var och varannan dag. Sol och Dag har börjat utveckla lite personlighet och man får reda på att även om Sol kanske inte längre är elak/ondskefull som Silje anmärker på i ”Trollbunden” så är hon fortfarande våldsam och säregen. Intressant nog så har viss vapenvila uppstått med Hanna dessutom. Även om Hanna struntar blanka sjutton i Dag, vilket inte är så konstigt han är ju den av dem som saknar länk till Tengels ätt.

Jag reagerade dessutom på något som noteras i samband med (sista) besöket hos Hanna och Grimar:

Barnen stod högaktningsfullt tysta vid dörren. Den förfinade Dag trivdes inte särskilt bra. [Häxjakten, Kapitel 2]

Jag uppskattar att Sandemo oftast väljer den mer realistiska synvinkeln (som att Silje själv märker att isolationen påverkar henne negativt som ett fattigare språk) och visst kan Dag kanske bara ha plockat upp ett förfinat sätt från Silje (som ju arbetade som barnflicka ett tag) men att uttrycka det som ”den förfinade Dag” kändes mer som en projicering av hans ursprung, för att man ”vet” han antagligen är av finare börd. Som om fördomar, fostran och manér är något som går i blodet.

Jag fick också en ursäkt att polera upp mina mytologiska kunskaper. Jag kände igen begreppet ”damoklessvärd” men kom inte ihåg betydelsen av uttrycket. Jag antar att Silje avser Tengels arv när hon talar om att Sol har ett sådant hängande över sig. Och av slutet av kapitel 3 att döma så kan hon just ha inbjudit sig själv till att få ett med.

Och redan i de här första kapitlen så får man en antydan att ”häxjakt” kan innebära mycket. Tengel anmärker ju på att bara det faktum att Silje skriver i en bok gör henne färdig för bålet.

— Ja då. Jag vet var du gömmer boken också. Men det skulle inte falla mig in att läsa den. Akta dig bara, för att låta någon veta om det! En ung kvinna som skriver bok — det är ett Satans verk, det! För det kan du brännas på häxbål utan vidare. [Häxjakten, Kapitel 1]

I slutet av ”Trollbunden” talar Hanna om att Tegel, Silje och deras delvis improviserade familj nu utgör Isfolket. Då tänkte man kanske inte så mycket på det, men med Hemings flykt från dalen, och hans oaktade egoism, anade man kanske redan då att slutet nalkades. Och redan i första kapitlet droppas hintar om ångest och ressug från både Silje och Tengel. Hanna går så långt som att skälla ut Tengel att de fortfarande är kvar i dalen.

Om vi var oroliga för att någon chans till triangeldrama skulle följa med in i bok två så stillas den oron här. Heming offrar hela sitt folk, hela dalen, för sin egen säkerhets skull. Och det är bra hans charmiga fernissa som gör att han själv lever. (Så vitt vi vet alltså). Men kanske är det så att det inte finns någon inneboende lojalitet Isfolket emellan. Kanske var Tengel bara den som gick längst i ett folk som präglades av maktgirighet? Vilket som så verkar det som om Heming så naiv på riktigt att han trodde att de skulle gå in hämta Silje, Tengel och Hanna och lämna de övriga (inklusive hans eget kött och blod ifred)…

Och det måste man säga till hans försvar, att efteråt skämdes han som en hund och ångrade bittert. För också hans far och övriga familj befann sig ju i den dolda dalen. Men inte kunde något hända dem, inte! Det var häxorna och trollkarlarna de ville åt. Inte sant? Han lyckades inte helt övertyga sig själv. [”Häxjakten”, Kapitel 3]

Men antyddes det inte redan i ”Trollbunden” att en av anledningarna till att man skulle hämta hem honom var inte för hans skull, utan alla andras i dalen. För att man var rädd för att han skulle göra just det här? Avslöja dalen för att rädda sig själv?

Vi får reda på lite hur det gått på Benedikts gård, och Abalone har inte bara fått iväg Banedikts folk därifrån utan även lyckats få mannen själv i fängelse. Det är inte bara Isfolket som har svårt fr det där med inbördes lojalitet verkar det som. Men skall man gå efter Siljes och Tegels reaktion på att träffa drängen igen så anar jag att de båda snart kommer ge sig i kast med att ställa saker och ting till rätta för honom.

Men det största överraskningen kommer kanske mot slutet av det tredje kapitlet, visst var det oundvikligt med en konfrontation mellan Silje och Charlotte Meiden men jag trodde kanske inte att det skulle ske så här tidigt. Nu återstår att se om Silje skaffat sig en allierad eller en fiende genom att gå till Charlotte. Och det återstår att se om hon kommer avslöja att Dag lever eller om hon bara kommer göra som Heming en gång avsett: utöva utpressning på en kvinna som egentligen inte borde fött barn alls (än). Och det verkar som om Charlotte inte lyckats håva in någon make än heller, så ämnet kommer med all säkerhet vara känsligt.

Som @kulturdasset redan anmärkt på är det en skrämmande låg kvalité på själva eboken. Nu lånar jag den via biblioteket och betalar sålunda inte något för den (utöver skatt då) men antalet korrekturfel och framför allt danska/norska ord som smyger sig in i texten är skrämmande. Fel förekom även i första boken, men jag håller med @kulturdasset att felen känns oftare förekommande nu än då. 

Vissa märkliga radbrytningar antyder att texten kan ha lästs in maskinellt och framför allt är det ett par ord här och där som ger intrycket av att boken är översatt, vilket är märkligt när allt jag läst om den tyder på att den faktiskt skrevs på svenska. Och även 1982 så bör ju boken passerat genom en redaktör på vägen till tryckeriet.

Källor:

Häxjakten (Sagan om Isfolket, #2) by Margit Sandemo

Hitta ett bibliotek - Axiell Media

Biblio | Axiell Media

Cover for the prologue of the new comics event called Witch-hunt. It’s going to be a sequel for both Allies and Time of Raven. 

The event will include 6 issues:

Witch-hunt: Prologue

Allies #15

Demonslayer #15

Igor Grom #15

Realmwalkers #15

Witch-hunt: Epilogue