#skrivet

https://www.youtube.com/channel/UCXj99LrnI5swRY6ILfct1pg?sub_confirmation=1

http://www.danje.se/

Noveller inom erotik, kärlek, spänning, skräck, magisk realism, surrealism och det absurda: http://www.danje.se/

skrev en guide till hur en kan brodera en jacka för metro creative

EGEN SKRIVET

Det var länge sen jag pratade med henne så jag svarar. – Hej? – Hej! Och så blir det alltid tyst innan hon säger: – Hur är det? – Jo, det är bra, brukar jag svara, och sen fråga hur det är med henne, men hon fortsätter alltid med en ny fråga, ofta om vad jag gör, som hon ställer igen om jag inte svarar för att jag väntar på att hon ska säga hur hon mår. Men den här gången säger jag: – Jag har ont i huvet. – Har du det? säger hon, med betoning på det sista ordet, som om hon redan visste, och innan jag hinner svara fortsätter hon: – Jag hade det i går för då hade jag en fastedag, och då kan jag få ont i huvet ibland. Så jag tog ett par alvedon och la mig redan vid halv nio på kvällen. Sen sov jag till kvart över sex och då hade det gått över. Och i dag när jag var hos Bobo kom Kim hem från jobbet och gick och la sig på en gång på grund av huvevärk. Oj, vad konstigt det låter. Det är nån störning? – Jaha. – Men jag tycker att det kan bli så, att man kan få huvevärk, när vädret slår om såhär. Nu med ljuset, att ibland gör det att man får ont i huvet. Nu låter det igen, vad märkligt. Det är som ett radiosurr. Ungefär som att du går nära en radio emellanåt. – Mm, svarar jag och tänker att ju mindre jag säger desto snabbare kan jag bolla tillbaka: – Hur är det med dig?

Skrivarlinjen på Skurups folkhögskola gör en egen adventskalender, fullmatad med texter från deltagare och lärare - en text av mig kommer också att finnas med, någon av alla decemberdagar före dopparedagen. Alla texter hittar du på www.juliskurup.se  Välkomna!

På vägen till stationen tog jag ut en hundring från Bankomaten och noterade saldot: 7256 kronor kvar, hyran dragen.      I plånboken låg 3 enkronor och dem la jag i plastglaset ett par meter därifrån och fick ett mumlande tack som jag besvarade med en uppmuntrande min. I slutet av nästa hus tappades en pappmugg och de få mynten där i skramlade ödsligt mot storstadstrottoaren. Jag gick förbi, funderade på om det hade varit bättre av mig att spara någon krona; ge till fler? Så rullade tåget in på perrongen och jag tog plats i förstaklassvagnen. Gratis kaffe! Bakom mig guppade ett samtal fram. En summa nämndes. "That´s only thousand dollar, that´s cheep" svarar någon, men blir genast korrigerad: "It´s a two star restaurant! It´s absurd!"