[Antifon var] en autentisk pionjÀr som skulle kunna betraktas som en föregÄngare inom psykoanalys och samtalsterapi. Genom sitt yrke insÄg han att effektiva tal kunde pÄverka folks sinnesstÀmning: de berörde, gladde, vÀckte passion och ingav lugn. Han fick en idé: han hittade pÄ en metod för att dÀmpa smÀrta och sorg, pÄ samma sÀtt som medicinsk behandling hjÀlpte sjuka. Han öppnade en mottagning i staden Korinth och satte upp en skylt som upplyste om att han kunde 'trösta sorgmodiga med passande tal'. NÀr han tog emot en klient lyssnade han pÄ denne med djup uppmÀrksamhet tills han förstod vilken olycka som tyngde. Sedan 'suddade han ut den frÄn hans ande' med ett tröstande anförande. Han anvÀnde ordets övertygande kraft som lÀkemedel för att dÀmpa Ängest. Enligt antikens författare kom han att bli kÀnd för sitt lugnande resonerande ... Han förstod ocksÄ att behandlingen krÀvde en utforskande dialog. Han mÀrkte att det var lÀmpligt att fÄ den som plÄgades att tala om vad som lÄg bakom dennes sorg, eftersom man genom att sÀtta ord pÄ det kunde hitta en utvÀg. MÄnga Ärhundraden senare skulle Viktor Frankl, som var lÀrjunge till Freud och överlevare frÄn koncentrationslÀgren i Auschwitz och Dachau, utveckla en liknande metod för att hantera trauman frÄn sin tids europeiska barbari.
