STHLMPRIDEs kampanj: SKRĂP.
Publicerad pĂ„ Aftonbladet Debatt den 28 maj 2014.Â
IgÄr slÀppte Stockholm Pride, arrangörerna av pridefestivalen i Stockholm, en mycket problematisk kampanj under hashtaggen #jagfestarmot. Kampanjen har skapats av kommunikatinsbyrÄn Isobar och enligt Stockholm Pride syftar kampanjen till att skapa opinion kring diskriminering och trakasserier som HBTQ-personer utsÀtts för i sin vardag. Kampanjens koncept försöker fÄ oss QTBH-personer att "festa mot" diskriminering, hat, hot och vÄld. TvÄ slogans sÀger: "Bögstryk i tunnelbanan. En anledning att festa" och "Jag blir kallad flata. God anledning att festa".
Denna kampanj reducerar rasifierade och mĂ„nga QTBH-personer. MĂ„nga av oss har traumatiska erfarenheter av transstryk, homostryk och queerfobiskt relaterat vĂ„ld. PĂ„ gatorna, av polisen, i hemmet och i Ă€ndlöst mĂ„nga fler miljöer.  Maktanalysen som saknas i kampanjen speglar samhĂ€llets normalisering av trans- och queerfobi och vĂ„ld mot transpersoner. Trivaliseringen av detta vĂ„ld gör pridefestivalen, som politisk plattform för radikal QTBH-politik, till nĂ„got Ă€n den fristad som pridefestivalen har varit för mĂ„nga av oss, under mĂ„nga Ă„r. NĂ€r pride som radikal politiska plattform tillintetgörs genom gullandet med hatet, vĂ„ldet och förtrycket som cisheteros utsĂ€tter oss QTBH-personer för, blir det mycket svĂ„rare för oss att fĂ„ ut vĂ„rt budskap och bli tagna pĂ„ allvar.Â
Vi förstÄr att kampanjen har en dimension av att "festa för att glömma", att pridefestivalen pÄ sÄ sÀtt skulle kunna vara en plattform för glÀdje, minnesförlust genom alkohol och avstÄndstagande frÄn vÄldet mot QTBH-personer. Vi förstÄr att det fanns en god intention och att regnbÄgsfestivalen gör mycket gott för rörelsen. Men detta slÄr helt fel. Var tredje ung transperson har nÄgon gÄng i livet försökt begÄ sjÀlvmord, ytterligare en tredjedel har funderat pÄ det. I denna kontext och med den heterocissexism som stÀndigt förminskar oss normbrytare, Àr det svÄrt att "festa för att glömma". Minnena frÄn vÄra vÀnner, oss sjÀlva och QTBH-personer över hela vÀrlden kommer alltid att fastetsade i vÄra hjÀrnor.
Stockholm Pride uppmanar deltagare i kampanjen att festa mot allt slags förtryck, dĂ€ribland rasism. Ăven hĂ€r kan vi se hur bristen pĂ„ maktanalys slĂ„r hĂ„rt mot  de som dagligen utsĂ€tts för rasism och rasifiering. Det Ă€r omöjligt att festa bort flera hundra Ă„rs rasism, postkolonialism och kreolfobi. Kampanjen visar pĂ„ nĂ„got som Ă€r högst vanligt i dagens samhĂ€lle, att alltid sparka nedĂ„t pĂ„ redan utsatta grupper istĂ€llet för att ta itu med det verkliga problemet som i grund och botten Ă€r ett systemfel. Det stĂ€ndiga vĂ„ldet, hatet, trakasserierna och diskrimineringen tvingar oss till en aktivism för vĂ„r egen överlevnad. Det borde vara sjĂ€lvklart att alla personer har rĂ€tt till det mĂ€nskliga vĂ€rdet som varje individ har, dock görs denna sjĂ€lvklarhet till ett undantag för oss normbrytare. Dagligen.
MÀnniskor i den internationella rörelsen som kÀmpar för överlevnad, mot polisövervÄld och mot antiqueerlagar i t ex Ryssland och Uganada skulle förmodligen aldrig stÀlla sig bakom denna kampanj. Harvey Milk skulle vÀnda sig i graven.
VÄra erfarenheter reduceras till individnivÄ dÀr en fÄr "skylla sig sjÀlv" för att en inte passar in i cis- och heteronormen. VÄgar Stockholm Pride inse att denna kampanj slaigt fel och ta det moraliska ansvaret att avbryta den?
Lo SilverstjÀrna, transaktivist Jorge Londoño, queeraktivist
