Om mig
Navn: Maria MĂžllebjerg Pedersen
Alder: 21
Mobil: 51 27 18 56
Adresse: LundsgÄrdsvej 1, 1. sal 5200 Odense V

#dc comics#dc#batman#tim drake#dick grayson#batfam#bruce wayne#batfamily#dc fanart



seen from United States

seen from United States
seen from China
seen from United States
seen from Brazil

seen from Argentina
seen from Germany
seen from Argentina

seen from Canada
seen from Brazil
seen from United States

seen from Thailand
seen from Germany

seen from Canada
seen from China
seen from Germany

seen from Malaysia
seen from United States

seen from China
seen from Brazil
Om mig
Navn: Maria MĂžllebjerg Pedersen
Alder: 21
Mobil: 51 27 18 56
Adresse: LundsgÄrdsvej 1, 1. sal 5200 Odense V

Anya is live and ready to show you everything. Watch her strip, dance, and perform exclusive shows just for you. Interact in real-time and make your fantasies come true.
Free to watch âą No registration required âą HD streaming
Det finns drömmar & sÄ finns det drömmar
En dröm jag har Àr att bli rockstjÀrna och stÄ pÄ scen framför ett publikhav som hejar pÄ medan jag headbangar till ett grymt gitarrsolo. Det Àr en dröm som kommer förbli en dröm. För jag kan inte sjunga, eller spela gitarr. Och allra viktigast - jag vill inte lÀra mig. NÀr jag hÄller en gitarr blir jag mest förbannad över att fingrarna inte Àr tillrÀckligt lÄnga för att rÀcka runt.
Sedan har vi mina andra drömmar. Drömmen om att kunna tala flytande engelska, om att bo i London, att se Nya Zealand, att bli filmskapare. De Àr de viktiga drömmarna. Det Àr dem som jag har kunnat offra allt för.
Men att vara ung Àr ocksÄ att leva i nu:et. Jag kunde kasta mig ivÀg till London pÄ en plus-minus-noll resa. Jag kunde ta tvÄ ströjobb och strunta i att vara social under ett halvÄr. Jag tÀnkte inte lÀngre Àn till mitt mÄl och det var alltid vÀrt det. Under senaste Äret har jag tappat drömmar. Hela tiden har jag koncentrerat mig pÄ att göra mina drömmar verklighet. Men vad hÀnder nÀr man tickat av listan? Nu dÄ?
Jag skriver dit nya lÀnder att resa till. Men de Àr precis som rockstjÀrnedrömmen - de kÀnns inte i hjÀrtat. Jag har dock en dröm kvar. Att bli filmskapare. Och kanske rÀcker det just nu. Kanske Àr det perfekt, för den Àr tidskrÀvande och jag kommer inte ha tid att lÀngta till en annan vÀrld om jag ska klÀttra högst i denna. Saker hÀnder i rÀtt ordning - och de hÀnder nÀr de ska. Jag mÄste bara lÀra mig att lita pÄ rÀtt impulser och ha tÄlamod nÀr de uteblir.
Egoistisk
IgÄr natt slog jag upp Mia Engbergs bok "Belleville Baby - anteckningar frÄn en filmisk process". Jag köpte boken efter att ha sett hennes dokumentÀrfilm och hört henne prata. Jag köpte boken eftersom att hon sa nÄgot den kvÀllen som jag kunde relatera till. Det första ni behöver veta om mig Àr att jag inte skriver den hÀr bloggen för min bekantskapskrets. Jag skriver inte för nÄgon annan Àn mig sjÀlv, och möjligtsvis för de okÀnda mÀnniskor som snubblar över detta och kÀnner igen sig. Jag har alltid tyckt om att skriva. Men som tonÄring blev jag medveten om att folk inte bara berömmer din fantasi eller kreativitet - de dömmer den ocksÄ. Det fick mig att stanna upp. Att fastna. Plötsligt förblev pennan vÀssad och bladen vita.
Mia Engberg skrev: "Jag kom fram till att ett av mina största hinder var min egen vilja att behaga. Jag Àr en person som ler mycket. Jag vill vara duktig och omtyckt. En stjÀrna. Det Àr ett destruktivt beteende. Viljan att behaga Àr oförenlig med viljan att skapa nÄgot nytt."
Det kunde vara som hÀmtat ur min dagbok. Bara att jag inte haft insikten att kunna formulera orden. Men jag blev oerhört tacksam över dessa ord som kom nÀr jag behövde dem som mest. De stÀmmer för alla mina olika relationer i livet och det stÀmmer framförallt till det som författaren sjÀlv refererar till - mitt arbete med min dokumentÀrfilm.
DÀrav Àr den hÀr bloggen viktig för mig just nu. Jag behöver ett stÀlle dÀr jag kan skriva och lÀgga upp fula, vackra, trasiga och överredigerade bilder pÄ mig sjÀlv. Ett stÀlle dÀr jag inte tvingar pÄ min information pÄ folk som inte vill ha dem. HÀr vill jag kunna vara egoistisk - hÀr vill jag kunna fokusera pÄ mig sjÀlv och mina tankar om vÀrlden utan att nÄgon "gillar" mitt inlÀgg.
Har jag alltid graviterat Ät det hÄllet?
Jag har nog alltid varit lite av en drog-förskönande person (Ätminstone för att vara uppvÀxt utan nÄgon som helst kontakt med droger), och valde redan som ung tonÄring att skriva lÄnga analyser om legalisering av droger nÀr det var valfria Àmnen i skolan - trots att jag inte hade nÄgot intresse i att sjÀlv bruka dem. GÄng pÄ gÄng pÄstod jag att jag dÄ ALDRIG skulle prova pÄ droger, eftersom det förstör alla andra toppar och rus i livet. Och vid mitt första möte med droger sÄ blev jag GALET arg pÄ min vÀn, för att han dragit med mig till en fest dÀr nÄgra grabbar rökte grÀs. Vid mitt andra möte skrattade jag Ät absurditeten i att den franska esteten var pÄ "detox", bara det faktum att jag stod brevid en RIKTIG drogmissbrukare var SVINDLANDE. NÀr en bekant nÀmnde att hon provat kokain "en gÄng" sÄ stirrade jag pÄ henne med stora ögon, och berÀttade shockerat om bekÀnnelsen för mina vÀnner efterÄt, "OFTA hon har provat KOKAIN som verkar sÄ himla LUGN och NORMAL!!!". TÀnk att samma bekanta skulle bli en av mina bÀsta usÀkter.
Han ni följer pĂ„ sidan hĂ€r heter Kristian Mattiasson. Jag Ă€r uppvĂ€xt 5km söder om Hamburgsund vid ett stĂ€lle som heter Ăvertun. Hamburgsund Ă€r belĂ€get 5mil norr om uddevalla och 2,5mil söder om Grebbestad. Jag fann mitt intresse till lĂ„ngfĂ€rdscykling nĂ€r jag 2011 var ute med min bror pĂ„ en tur runt VĂ€nern under 1 vecka. Jag har sedan dess drömt om att göra en lĂ€ngre cykel tur och det har nu kommit till att Spanien (Barcelona) Ă€r det jag ska ta mig till som första större resa.
I gymnasiet lĂ€ste jag pĂ„ en skola som dĂ„ hette Portalens gymnasium, dom har nu bytt namn till Thoren Innovation school. DĂ€r lĂ€ste jag inriktningen IT-sĂ€kerhet. Efter gymnasiet gick jag och sparkade sand i vĂ€ntan pĂ„ vĂ€rnplikten 2009/2010. Det var vĂ€rnplikten som skulle fĂ„ mig att finna intresset för friluftslivet pĂ„ riktigt. Det brinnande intresset för friluftslivet Ă€r ocksĂ„ det som har fĂ„tt mig att vilja göra denna resa pĂ„ cykel och jag har mĂ„nga andra drömmar som ska uppfyllas. Efter VĂ€rnplikten tog jag anstĂ€llning i försvaret och tillhörde nĂ„got som hette Nordic Battle Group 2011 (NBG11), dĂ€refter fortsatte jag ytterliggare i försvaret och Maj 2012 Ă„kte jag till Afghanistan. Min tid i Afghanistan blev kortare Ă€n vad det var tĂ€nkt, dĂ„ jag blev sjuk och inte kunde fortsĂ€tta hela utlandsmissionen utan jag fick ta en paus pĂ„ ca 2,5mĂ„nad mitt i missionen. Nu efter ca 3,5Ă„r i försvaret sĂ„ har jag bestĂ€mt mig för att söka andra Ă€ventyr och vĂ€ntar i nulĂ€get besked frĂ„n skolor jag har sökt inom omrĂ„det FjĂ€ll- och Ăventysguide.
Jag Ă€r född 1989 och bor idag i Skövde, jag har tidigare bott i Uddevalla i tvĂ„ Ă„r under min gymnasietid. Min tid gĂ„r Ă„t att trĂ€na och pyssla om mina cyklar, som bĂ„de krĂ€ver tid och pengar. jag hoppas att en gĂ„ng i framtiden jobba pĂ„ eller driva ett framgĂ„ngsrikt Ăventyrsföretag (forsrĂ€nning, klĂ€ttring, dykning, cykling, vandring och kombinera detta och mycket mer till en spĂ€nanade resa för mina kunder i Sverige som utanför.)

Anya is live and ready to show you everything. Watch her strip, dance, and perform exclusive shows just for you. Interact in real-time and make your fantasies come true.
Free to watch âą No registration required âą HD streaming
Vem Àr jag?
1990-05-20 kl. 04:51 föddes jag. Tre timmar senare fick min pappas blivande chef en son han med. Vilket sammantrÀffande. NÀr mina tÀnder kom sÄg man att jag drabbats av dentes confusi. Det betyder att tvÄ tÀnder salgits ihop till en sÄ kallad tvillingtand. Ovanligt och fram tills idag har jag aldrig sett nÄgon annan med en tvillingtand. Under min tid pÄ dagis var jag mycket livlig och lekfull av mig. De galnaste sakerna gjorde jag med en tjej som hette Parisa. Tillsammas byggde vi upp ett glastorn. 20 vÄningar nÄgot. Sedan vÀlte det, Äh fy fan. En annan dag nÀr det verkligen spöregna gick vi ut för att plocka sniglar. Vi samlade ihop ett 50-tal av dem. NÀr vi sedan kom in igen sÄ lÀmnade vi hinken med sniglar i hallen. Lite senare var det sniglar överallt pÄ golvet... NÀr jag gick i dagis kunde jag inte gunga sjÀlv. Men en person vid namn Ali gungade alltid Ät mig. Sedan började jag lÄgstadiet. Jag fick massa nya vÀnner. Rickard och Jimmy var mina favoriter. Innan umgicks jag nÀstan bara med tjejer, men Jimmy och Rickard visste mycket mer om Super Mario sÄ dÀrför blev det "good bye ladies." Under hela min tid i lÄgstadiet sÄ bajsade jag pÄ skoltoaletten en gÄng. Det ville jag aldrig göra igen. PÄ fritiden umgicks jag mest med Janne. Han och jag var ute hela dagarna och lekte busschaufförer. Vi cyklade hela dagarna och gjorde vÄra förÀldrar oroliga genom att aldrig komma hem innan ett pÄ natten. En dag slog vi varandra blodiga med hÄrda trÀpinnar. Vi var arga pÄ varandra. NÀsta dag lekte vi tillsammans igen som om inget hade hÀnt. SÄ bra vÀnner var vi. I mellanstadiet hade jag det bra. Vi jÀvlades med lÀrarna och var allmÀnt olydiga. Samtidigt hade man kommit in i pubis-Äldern och man fann plötsligt onani vÀldigt skönt utan att förstÄ varför. Tillsammans med kompisar brukade vi smygtitta pÄ vÄra förÀldrars porrfilmer. Vi tyckte mest att det var roligt. Nu hade jag lÀrt mig att gunga sjÀlv. En dag var det en man i 30-ÄrsÄldern som kom fram till mig och frÄgade hur det gick till. För sjÀlv kunde han inte gunga. Men det kunde jag. Jag var stolt. Högstadiet hade startat och man kÀnde sig stor. Det tog ett tag innan klassen kÀndes homogen, men efter det sÄ hade vi en sÄdan jÀvla bra gemenskap. Vi hade vattenkrig med de stora svarta soppÄsarna. Tiderna var goda. Gick ut med 310 poÀng. Hade aldrig haft svÄrt för att lÀra mig i skolan. Jag hade börjat umgÄs mer med Jonathan. Vi har blivit nÀra vÀnner. Han var den som fick mig att börja dricka alkohol. Det var sommaren innan jag skulle börja gymnasiet. Tanken var att bara jag och han skulle dricka, men plötsligt var det 10 vÀnner till dÀr som skulle se pÄ nÀr jag blev full. Och som jag blev. Gymnasiet började och man hamnade i en ny klass med nÀstan bara frÀmlingar. Det var lÀtt att kÀnna sig liten bland 2000 för mig okÀnda mÀnniskor. NÀr vi presenterade vÄra framtidsdrömmar inför klassen sa jag att min dröm var att bli "spÄrvagnschaufför". Alla skrattade Ät min stora dröm. I efterhand fick jag veta att mÄnga i min nya klass först uppfattade mig som en "glad galen pundare" vilket jag inte klandrar dem för. MÄnga blev förvÄnade över att just jag hade alla rÀtt pÄ första provet. En blatte vid namn Josip kom att bli min nya favorit. Det var först under gymnasietiden jag började festa ordentligt. Första Äret var soft, andra var stressigt och nu tar jag snart studenten. Jag har gillat ödet hittills och hoppas pÄ Àn idag pÄ att en dag fÄ köra spÄrvagnar pÄ Göteborgs gator. Tack för mig.
Om mig
Fil.kand i Litteraturvetenskap och Socialantropologi frÄn Stockholms Universitet
Danspedagogexamen frÄn Danshögskolan
Magisterexamen i dansterapi frÄn Danshögskolan