#minoriteter

Inte sällan är censuren del av ett kulturkrig. Skolor, bibliotek och förläggare kan välja att utesluta vissa böcker på grund av innehåller eller till följd av påtryckningar. Identitetspolitik är likaså en aspekt av modern censurforskning, där censur (i vid bemärkelse) både kan främja och tysta olika gruppers röster. När censur tystar marginaliserade röster rättfärdigas det ofta som ett sätt att skydda samhället från "skadliga" idéer.

Att somliga människor levde sämre än andra tog han för ofrånkomligt, han såg människorna som enskilda individer och insåg inte det faktum att dessa individer är gruppvarelser och att olika grupper har skilda intressen, och framför allt insåg han inte att förtryckta grupper kan protestera och resa sig.

Jag har blivit mer bekväm i det obekväma genom att läsa på och följa konton på sociala medier som belyser orättvisor utifrån diskrimineringsgrunder som jag inte har personliga erfarenheter av (i alla fall inte i egenskap av att bli diskriminerad). Men på ett djupare plan handlar det även om att intressera sig för frågor som man har råd att strunta i, att se ett större värde i att som man engagera sig i jämställdhetsfrågor eller som vit ägna sig åt antirasism i praktiken.

Det finns inte alltid några vattentäta skott mellan vem som kodas som icke-vit och vem som anses tillhöra vithetsnormen. Jag använder medvetet ord som "anses", "kodas" och "tolkas" för att tydligt signalera att jag refererar till vithet som en social konstruktion och kulturell idé som ständigt är under förvandling och förhandling. För vem som räknas som vit har historiskt sett skiftat och varit föremål för debatt. Ironiskt nog har även grupper som för blotta ögat är "vita" placerats utanför vithetsnormen. Samer i Sverige och irländare i USA [...] har genom historien klassificerats som underlägsna och undermåliga "raser". Vita minoritetsgrupper har definierats och diskriminerats som icke-vita trots att de till synes "är" vita.