I tusen år levde många bygder med helgedom och kristen ortodoxi sida vid sida. Fromma helbrägdagörare verkade jämsides med gamla kloka gubbar och gummor: helbrägdagörarna botade, men gubbarna och gummorna läste över det onda (eller satte det onda på någon).

För en storsint psykologi. En människa är mera behjälpt av att få en fördelaktig bild av sig själv än av att ständigt konfronteras med sina fel och brister. Var och en försöker normalt att likna den bästa bilden av sig själv. Kan gälla även för pedagogik, historia, filosofi, politik. Till exempel är vi resultatet av tjugo århundradens kristna bilder. I 2000 år har människan fått sig förevisad en förödmjukande bild av sig själv. Resultatet är därefter. Eller åtminstone: vem kan säga vad vi skulle ha varit om det antika, sköna människoidealet hade bestått genom de tjugo århundradena?

Ty du den högste, som är oss närmast, du den mest fördolde, som finns i allt, du som inte har större eller mindre delar, du som med hela ditt väsen finns överallt, men ingenstans finns i rummet, du har överhuvud inte kroppslig gestalt; ändå har du skapat människan till din avbild, hon som från hjässan till fotabjället finns i rummet.

Ja, du är hög, Herre, och ser till det låga, men det högmodiga känner du fjärran ifrån; du är nära endast dem som har ett förkrossat hjärta, och de högmodiga finner dig inte, ens om de i beställsam kunskapsiver räknar stjärnorna och sandkornen, mäter himlens zoner och utforskar planeternas banor.

Jag syndade genom att jag inte i honom utan i hans skapelse ... sökte glädje, klarhet och sanning, och sålunda störtade rakt in i sorger, förvirring och villfarelse.

Och min skönhet vissnade, och när jag var mig själv till behag, och ville vara till behag i människornas ögon, blev jag i dina vämjelig.