#handikappad

Ibland vet jag inte…

Hej, finaste…Precis som på bilden, vill jag att det ska vara. Man ska gå in i boken och uppleva den…Njuta av den. Som sagt min största dröm är att skriva en bok. Jag har skrivit en bra bit på Slaget om Fibbla, sen är det Nitlotten. Ibland sitter jag och funderar om det ens är någon mening med att fortsätta. Det tar lite tid att skriva några sidor bara. Idag är en sådan dag då jag tittar på…

Dags för nästa..konstigt att vi går på knä?

Emil som liten

Hej, finaste…

Då var det dags för nästa….Jocke tog med Emil ut och skulle spela basket. Då säckar Emil ihop där. Jocke ringde hem och skrek medicinen i luren, och Kent fick rusa dit. Som tur väl så var de bredvid lägenheten. Han fick medicinen och krampen hade slutat när Kent kom dit..Jocke fick gå hem och hämta rullstolen, så de körde Emil hem i den…När han kom hem hjälpte vi…

Jag måste bara förklara…

Hej, finaste…

Jag måste börja med att förklara en del…Jag har fått en del frågor ifrån en läsare, och det är helt okej, fråga måste man få göra…Och när jag skriver att vi lever för dagen, så är det verkligen så. Jag skapade denna bloggen för att jag ska använda den som terapi, som en dagbok, någon som kan hantera alla mina känslor..även om bloggen inte kan svara mig, så har den alltid gett mig…

Sakta släpper själen in ljuset…

Jag försöker verkligen…

Goddag, vackraste…

Sakta, sakta händer något inombords..Innan var det bara svart, ingen tro på framtiden, allt gjorde så ont. Jag var rädd för att lyfta på huvudet, sträcka på nacken…för vad väntade väl där framme?? Själen har känts mer död än levande…Nu har själen börjat spira, släppa in lite ljus här och där..Sakta börjar tillförsikten vakna, jag sträcker mig försiktigt…