#hallucinatorisk

"Magnesium - 02."

Ute nu.

Paniken, du går vid min sida. I mina pupiller återspeglas bilden av ditt ansikte. Tankar flyter i vargula rännilar längs insidan av mitt skallben, och luften är som mättad av elektricitet som får ytan att vibrera. Skulden, din gestalt är som utmejslad i den mest utsökta marmor. Med vaksamma blickar följer du noga varenda rörelse. Tiden tänjer ut sig, seg och elastisk som muskelsenor. Tiden, som lockar och förför. Tiden, som förleder och tillintetgör. Självförnekelsens ömma smekning. Ett koncentrat av allt det som drev mig. Bind en krans av ordlösa viskningar, och bär mina kvarlevor nära ditt hjärta.

Text & bild: Olle Gudbrand

Text/bild: Olle Gudbrand.

Text/bild: Olle Gudbrand.

Det var på tredje dagen, efter det att jag anmälts som saknad. Horisontlinjen, stelnad i ett purpurfärgat leende. En rörelse. Ett nytt slags ljus. Ett spekulativt skimmer.

Det var sommar, och när jag kom tillbaka, så var du redan där. I skymningen såg jag dig sittandes under dom lummiga träden, med en rykande cigarett mellan fingrarna. Vi sa ingenting om skulden vi delade, eller rädslan vi kommit att viga våra liv åt, men när kvällen kom och skuggorna förvreds, fylldes vi av en tryckande föraning, outgrundlig i sin fientlighet. Som i ultrarapid rörde vi oss, medan horisonten färgades i guld och purpur. Sida vid sida, blev vi sittandes under träden, medan mörkret föll. Förenade, dels i insikten om det, som aldrig kunde göras ogjort, och dels i stillheten, som ibland följer på bekännelsen.