Satans FotspÄr (Margit Sandemo).
Serie: Sagan om Isfolket #13.
Författare: Margit Sandemo.
LÀses tillsamans med @kulturdasset i vÄr lÀsecirkel.
En inledning som ger en bra start pĂ„ storyn. Redan nu blir man nyfiken pĂ„ vad det Ă€r för person/varelse som har börjat röra pĂ„ sig. Gillar hintarna vi fĂ„r pĂ„ att detta kan höra ihop med en ânyâ gren av isfolket eller rentutav Kolgrim. Det hĂ€r Ă€r ju nĂ„got som Tengel en gĂ„ng förutsĂ„g och försökte hjĂ€lpa till med frĂ„n sin sida. Hoppas bara det inte blir en massa tjat om Sol nu igen bara.
Första kapitlet rensar dessutom ut bland karaktÀrena, mÄnga av de Àldre skickas vidare och somliga familjegrenas framtid Àr rentutav hotade. SjÀlv börjar jag kÀnna att det kanske Àr dags för ett besök hos Àttlingarna i Danmark.
Lite hoppade jag till vid ordvalet âfnaskâ som kĂ€ndes direkt okarakteristiskt för Sandemo, och lĂ€ngre fram anvĂ€nds âgatflickaâ som kĂ€ndes mer hennes stil. Scenerna med Haltepinken kĂ€ndes i hjĂ€rterötterna, och jag hoppas vi fĂ„r följa honom ytterligare.
Nu Àr Domenic och Villermo pÄ vÀg mot Niklas. Jag ser fram emot att se vad det Àr Som de tillsammans skall göra.
Inte helt ovÀntat sÄ hamnar Haltepinken pÄ GrÄstensholm, han rÀddas undan en sÀker död av Dominic och Villermo, dÀr den senare Àr den första som faktiskt förstÄr honom. Han kommer med all sÀkerhet hitta ett tryggt hem pÄ GrÄstensholm, som ju alltid vurmat för samhÀllets utsatta. Haltepinkens roll kÀnns nu rÀtt klar? Men vi fÄr sÀkert en uppdatering till nÀr de 4:s gÀng kommer hem.
Först tyckte jag att det gick jĂ€kligt fort att hitta och konfrontera âbestenâ, men insĂ„g att det snarare Ă€r bokens tunnare format i kombination med det hĂ„rdare lĂ€s schemat som spelar in.
Man springer dock ihop med kapten (o)Dristig först, som har för avsikt att behÄlla vinsten för sig sjÀlv.
Villermo blir som vanligt instrumental för att kommunicera med âbestenâ som nu allt mer framstĂ„r som en av Isfolkets drabbade. Framför allt att han viker ned sig inför Tengels uppenbarelse. Det Ă€r avgjort en spĂ€nnande idĂ© att denne skall omdanas till en ny âTengel den godeâ.
Gillar för övrigt att det i slutĂ€ndan visade sig att âbestenâ inte kunde döda med blicken.
Det har tidigare luftats att det finns sĂ„ fĂ„ arvingar inom slĂ€kten, och redan hĂ€r blir man varse att nya karaktĂ€ren âElisaâ (av Klaus-börd, och pĂ„ visar viss inteligens) kanske blir viktig bistĂ„ndsdel. Ă
terstĂ„r att se om det Ă€r med â bestenâ eller med Alv. Ăven om den senare lĂ„ter föga trolig.
Delar av âbestenâ och hans bakgrund (det vi fĂ„r reda pĂ„ hĂ€r) lĂ„ter nĂ€stan lite inspirerat av Tarzan. TĂ€nker dĂ„ frĂ€mst pĂ„ idĂ©n att göra en gentleman av ett vilddjur.
DelmÄl 3 (Kapitel 8-11).
Bra delmĂ„l, dels fĂ„r vi lĂ€ra kĂ€nna âbestenâ lite nĂ€rmare och visst Ă€r det lĂ€tt att tĂ€nka pĂ„ Hannah nĂ€r han talar om vem som lĂ€t upp honom? Jag minns vagt frĂ„n första/andra boken om att Hannah matade en varelse? Eller talar om en avkomma? Och ingen visste vĂ€l hur gammal hon var? NĂ„vĂ€l jag tror det Ă€r lĂ€ngre bort Ă€n andra generation och Silje konstaterade vĂ€l att Hannah och hennes bror omkom i anfallet? Klart verkar det dock att âBestenâ Ă€r av Isfolket. Hur, om det Ă€r via Hannah eller Kolgrim Ă„terstĂ„r att se.
Jag Ă€r ocksĂ„ lite fundersam kring hela det hĂ€r med âIsfokets Skattâ, mĂ„nga av de drabbade har ju mycket riktigt visat ett mĂ€rkligt intresse för den. Oftast utan att veta hur den skall anvĂ€ndas. Men Ă€r det inte sĂ„ att den riktiga skatten Ă€r recepten/formlerna? Ărterna lĂ€r ju kunna ersĂ€ttas?
VĂ€ntat var kanske ocksĂ„ att Elisa skulle fĂ„ smaka pĂ„ âBestensâ djuriska drifter. Sandemo behĂ„ller en relativt bra balans pĂ„ scenerna, och jag gillar hur hon plockar in âbergtagenâ i hennes fall. Sedan kan man ju ha sina Ă„sikter om Villermo verkligen Ă€r rĂ€tt person att prata om naiva flicker som faller för fel person. Ăverlag har Sandemo nĂ€stan en elak stĂ€llning till Elisa :
âFastĂ€n Elisa i stort sett blivit uppfostrad pĂ„ LindallĂ©n, hade hon inte intellektuella resurser nog för att kunna tĂ€nka som de. Elisa tĂ€nkte med hjĂ€rtat.â
Jag skulle sĂ€ga att Villermos beteende i tvĂ„ böcker knappast kan kallas för intellektuellt, eller ens intelligent. Men dĂ„ hette det âKĂ€r och Galenâ tror jag va?
Nu fĂ„r vi se hur det avlöper. Ăr det sĂ„ att det Ă€r Elistrand som skall fĂ„ sig en ny arvinge genom Elisa? Eller Ă€r det för bisarrt? Kaleb har lĂ€mnat oss (eller ja pĂ„ raden 12:e kapitlet) och Mattias verkar hĂ€nga pĂ„ en skör trĂ„d med. Vankas det sĂ„lunda Ă„ter ett besök i Isfolkets dal? Niklas, Dominic och Villermos uppdrag Ă€r lĂ„ngt ifrĂ„n fullbordat.
DelmÄl 4 (Kapitel 12-14).
Den hĂ€r boken knyts ihop ungefĂ€r som man förvĂ€ntar sig. Ulvhedin (aka âOdjuret/Bestenâ) Ă„tervĂ€nder till GrĂ„stensholm och kommer mycket riktigt bosĂ€tta sig pĂ„ Elistrand nĂ€r det blir dags.
Jag kan ocksÄ tycka att det Àr lite av en glorifiering av kvinnans influens pÄ mannen att Ulvhedin ÄtervÀnder och nu tÀnker bli en ny Tengel den gode för Elisa och sonen Jon.
Vad gÀller Ulvhedins hÀrkomst tycker jag det kÀnns vÀldigt krystat med en parallell Àttelinje stammad frÄn Tengels syster Sunniva (Sols mamma). Att hÄlla pÄ all information som ett försök till cliffhanger tycker jag bara var löjligt, jag blev nog bara mest irriterad över vad som i princip Àr ett onödiga makeri.
Och sĂ„ hela grejen med âTrolldomsskattenâ ... Sandemo gör en jĂ€ttegrej av den. LĂ„ter Ulvhedin dras till den. Men jag vidhĂ„ller Ă€ndĂ„ att det Ă€r kunnskapen som Ă€r skatten. Det hĂ€r Ă€r nog seriens mest löjliga detalj.
PÄ det hela taget Àr det en ointressant inlaga i Isfolket-eposet. Den Àr fullsmetad med löjliga detaljer, inget intressant av vikt hÀnder och det lilla som möjligen skulle kallas det sparas till en kommande bok. Sandemo har dessutom en sÀregen pladdrig berÀttarteknik som jag finner mer och mer irriterande ju fler andra böcker jag lÀser. Trots det tÀnker jag fortfarande försöka ta mig igenom alla böckerna i serien.
