#blandstad

SOM-institutet har gjort en trygghetsundersökning om Göteborg. Om de som bor i staden känner sig trygga eller inte. I fattiga områden anser de att Göteborg som helhet är tryggt men anser ofta att den egna stadsdelen inte är lika trygg. I rika områden är det tvärtom. Den egna stadsdelen anses mycket tryggare än staden i sin helhet. Fördomar styr om folk upplever Göteborg som tryggt eller…

Genom min monokel ser jag att ljust och fräscht-trenden är här för att stanna. Ljust och fräscht stannar ej vid mäklarannonser, möbelaffärer eller svenska komikers publikationer. Den är även rotad hos våra politiker. Lätt att förstå och lätt att tycka om. Den går alldeles ypperligt att schablonmässigt applicera på befintliga stadsmiljöer eller lite aviga älvstränder. En nackdel med denna applicering är att den, samtidigt som den släpper in ljus och en fräsch känsla, per automatik exkluderar.

I Stadsbyggnadskvaliteter redovisas Göteborgs byggnadsnämnd och stadsbyggnadskontors vision om hur stadens stadsmiljö bör utvecklas. I skriften på 72 sidor nämns begreppet blandstad nästan var tionde sida (det nämns 7 gånger). I inledningen på sidan 10 kan man läsa att

Mitt i tillväxtdynamiken skall Göteborgs rötter och karaktär kännas levande. Typiskt göteborgska stadsmiljöer skall behandlas med varsamhet!

När jag tänker på vad som är göteborgskt så är, förutom ordvitsandet, kuststaden något som dyker upp. Med den tänker jag båtar och sjöfart. En stadsmiljö med en båt borde i min värd således vara bland de bästa exemplen på göteborgskt. Om man dessutom blandar in vallgraven i det hela, då är ju saken sill, änna?

Är det inte kontraproduktivt att slå vakt om det göteborgska, skrika blandstad och samtidigt använda sig av ljust och fräscht-retoriken? Att sänka Rio Rio-båten, är inte det att skjuta hål i sitt egna skrov? I GP förklaras på debattsidan varför ett borttvingande av båten skulle vara ett dråpslag mot den levande staden.