Sekreterarklubben (Kap 11â12).
C-byrÄns kvinnliga agenter under andra vÀrldskriget.
En dokumentÀr spionberÀttelse.
En lĂ€secirkel tillsammans med @kulturdassetâ.
Författare: Jan Bergman.
Publicerad: 2014.
Medium: eBok/eLib.
¥Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!
Det dĂ€r med mackan har jag hört faktiskt Ă€r sant, i en artikel i PopulĂ€r Historia om âSvensk Gourmetâ (hittar tyvĂ€rr inte artikeln, varken pĂ„ nĂ€tet eller mina nummer hĂ€r hemma) kan man lĂ€sa just om den dĂ€r mackan som Ă„ker in och ut för att dölja att gĂ€sten enkom dricker sprit. Svensk husmanskost som vi kĂ€nner den föddes sĂ„ sent som med Tore Wretman har jag för mig.
Inez och PĂ„l-Erik ses i Stockholm och han vill ha hennes assistans med ett uppdrag. Trots att hon i realiteten slutat pĂ„ byrĂ„n. Tystnad följer pĂ„ tystnad och sĂ„ blir det plötsligt skarpt lĂ€ge. Episoden dĂ€r den finska informanterna/flyktingarna Ă€r Ă„ enda sidan intressant, speciellt som PĂ„l-Erik visar sig vara en gris pĂ„ flera plan. Ărligt sĂ„ Ă€r jag nog mer irriterad pĂ„ hur han dumpar alla flyktingarna i knĂ€et pĂ„ Inez och försvinner utan ett ord. Inte ens lön för arbetsveckan kunde han ge henne. Att Inez och PĂ„l-Erik förr eller senare skulle âbryta uppâ var vĂ€ntat, men jag Ă€r Ă€rligt lite överraskande av brutaliteten.
Ett genomgĂ„ende tema i boken, och som Ă€rligt varit tröttsamt ett tag nu Ă€r hela âsvenska underrĂ€ttelsetjĂ€nster konkurrerar med varandraâ-grejen. Och pĂ„ C-byrĂ„n ser man ner pĂ„ de flesta, och sĂ€kerhetspolisen speciellt, men om man sitter i samma bĂ„t Ă€r det vĂ€l bĂ€st att försöka ro Ă„t samma hĂ„ll? I dessa tvĂ„ kapitel blir det dock allt mer tydligt att C-byrĂ„n Ă€r pĂ„ god vĂ€g att monteras ned â eller Ă€r det nĂ„got som vi med facit i hand bara lĂ€ser in?
Tidigt i boken sĂ„ luftade vi ordet âkoncentrationslĂ€gerâ och nĂ€r vi Ă„terkommer till Ă€mnet nu sĂ„ talas det om âinterneringslĂ€gerâ som kĂ€nns mer passande.
I det 12e kapitlet blir det ocksÄ tydligt att författaren börjar knyta ihop sÀcken. Det görs dessutom pÄ ett sÄdant sÀtt att det bitvis kÀnns lite som att han inte berÀttar nÄgot alls, utan bara sammanfattar det viktigaste av det som han vill ha sagt. (Vi fÄr ytterligare trista möten mellan Ternberg och C-byrÄns chef, dÀr Ternberg pendlar mellan att inte bry sig om flickorna alls till att vara riktigt beskyddande.
Sedan ett par sekvenser som kĂ€nns namedropp:ande om Olof Palme (som nĂ€mnts tidigare i boken) och Tage âFolkhemmets faderâ Erlander (som det svĂ€rs över bĂ„de hĂ€r och dĂ€r i boken). Vet inte riktigt vad jag skall tycka om det⊠Jag kĂ€nner mig ganska oengagerad av boken och att vifta med tvĂ„ av svensk politisks giganter kĂ€nns ⊠vĂ€ntat vid det hĂ€r laget.
Och man tvÀrvÀnder helt plötsligt och koncentrerar sig pÄ Ryssland, det hÀnger med all sÀkerhet ihop med att Tyskland Àr pÄ vÀg att förlora kriget men skarven kÀnns ÀndÄ osnygg.
â Sveriges position kommer att bli svĂ„r, mumlade Kristina. Hur som helst kan vi vĂ€nta oss problem efter kriget, fortsatte hon. För Sverige och för oss ⊠VĂ„r sort ⊠Hon pausade ett tag. VĂ„r sort, fotfolket utan titlar, utan egentlig tillhörighet, sĂ„dana som vi â sĂ€rskilt kvinnor â slĂ€ngs bort. Det finns ingen plats för oss. NĂ€r kriget Ă€r slut finns inget behov av spioner, inget behov av oss flickor. Svalorna har gjort sitt, svalorna fĂ„r gĂ„. Vi har alltid varit lĂ€tta att offra. MĂ„nga av oss har redan offrats pĂ„ olika sĂ€tt. Vi Ă€r krigstidens tillfĂ€llighetsarbetare, som ingen vill kĂ€nnas vid eller ta ansvar för nĂ€r kriget tar slut. Vi blir fredens första offer.
Kristina nÀmner ovan nÄgot som Àr sanning: flickorna som offrat en hel del för sitt land blir fredens första offer, för deras insatser under kriget har inte lyfts fram förrÀn nu. Och det Àr vÀl dÀrför det Àr sÄ svÄrt att tycka riktigt illa om boken.
Och jag var inledningsvis lite förvirrad nĂ€r uttrycket âFörenta nationernaâ började figurera i texten. För mig Ă€r det nuvarande namnet pĂ„ det som förr var kĂ€nt som ânationernas förbundâ men det slog mig snart att det mĂ„ste handla om ett samtida namn för âde allieradeâ. SĂ„ nĂ€r fotnoten dök upp senare och klargjorde detta sĂ„ kĂ€ndes den nĂ€stan malplacerad.
Jag tror har sett den danska filmen âFlamman och Citronenâ pĂ„ bio. Jag var övertygad först om att det var för skolan, eller möjligtvis ett arbetslöshetsprojekt, men filmen Ă€r frĂ„n 2008 och utesluter. SĂ„ nu Ă€r jag lite nyfiken: nĂ€r, var och varför sĂ„g jag den? Var det ens pĂ„ bio? Blev jag medbjuden av slĂ€ktingar?
NĂ„vĂ€l â det Ă€r egentligen inte viktigt, för jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att den danska âskarprĂ€ttareâ som omtalas under aliaset âFlammenâ hĂ€r Ă€r den samma âFlemmenâ som figurerar i filmen.
Jag minns f.ö. filmen som helt okej.
Hitta ett eBibliotek @ Axiell Media.
Tore Wretman @ sv.wikipedia.com.
